Jorge50 – Sida 142 – Jörgen T Larsson

Dagens is- och snögodis

(Glöm inte att det går att högerklicka på bilderna, och sen välja “Visa bild”, för att se dem i större format.)

P.S. Flickr gör mer rättvisa åt bilderna. D.S.

Ibland kan man bara inte låta bli… det ena Youtube-klippet leder till det andra, som leder till det tredje… osv osv. Ikväll landade jag återigen hos den fantastiska sångerskan Eva Cassidy, som betytt mycket för mig. Såg en dokumentär om hur albumet “Live At Blues Alley” kom till. Tio månader senare dog Eva C i cancer, alldeles för tidigt, bara 33 år gammal. Hon är, i mina öron, alldeles underbart magisk i vissa låtar. Den här t.ex.:

I rörelse

Visst, utgångspunkten är Karin Boyes berömda dikt – som ju förresten lästes högt i spelarbussen under fotbolls-VM 1994 av förbundskapten Tommy Svensson, på väg från segern mot Saudiarabien mot kvartsfinal mot Rumänien. Den går så här:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 
Den bästa dagen är en dag av törst. 

Nog finns det mål och mening i vår färd - 
men det är vägen, som är mödan värd. 

Det bästa målet är en nattlång rast, 
där elden tänds och brödet bryts i hast. 

På ställen, där man sover blott en gång, 
blir sömnen trygg och drömmen full av sång. 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. 
Oändligt är vårt stora äventyr.

Och låter så här:

Men dessa innehållsdigra rader gav upphov till en pendang (fint ord! betyder ungefär “spegelbild, tvillingstycke”) från min sida, som förutom rörelse också har en hel del att göra med det vatten-tema som nyligen aktualiserats på denna blogg. Går så här:

Apropå "I rörelse"

Å ena sidan:
Fan, vad jag är törstig idag!

Å andra sidan: visst, vägen är vacker
öknen är bedövande skön
men för den skull kan man inte
bara avfärda målet:
en iskall i Alexandria –
för första klunken är
mmmm….
superb
andra klunken är bara något sämre
tredje klunken, 
nåja,
men då har, å andra sidan,
överläppen nått första stadiet av viss bedövning,
första stadiet av berusning,
härligt, 
härligare än härligt,
i det läget är världen hel.

Minns med glädje
en viss pint of Guinness
på Jersey 1988.

Tänker vidare så här: Antingen ligger vattnet relativt stilla – hav, sjöar, pölar – eller så är det på väg nånstans – horisontalt i ex.vis floder, eller vertikalt, som regn. Men en tredje möjlighet är att det kan bli inmundigat av oss homo sapiens sapiensare, som silverkristallklart dricksvatten, eller t.o.m. i s.k. öl-form.

Slutsats: Vad vore vi utan vatten? Hur stode vi oss? Svar: Vi vore totalt uttorkade, såväl andligen som lekamligen!

Fotoböcker

En galen Gunnar som jag delade rum med i Afrika en gång gav mig idén att göra en fotobok varje gång jag varit på en rejäl resa (för det gjorde han). Jag började med Mexiko 2011, och nu är jag framme vid Chile Falklandsöarna Påskön 2019. Det är en rolig och kreativ sysselsättning, och sen hjälper det ju en att uppleva resan en gång till (och ännu fler gånger, om man skulle få för sig att bläddra i verket). Jag har upp emot 20 sådana minnesböcker nu; här några exempel:

Ni får gärna komma och titta om ni vill! Så kan vi ta en kopp kaffe o tjöta lite. (Undras när man kan få anledning att göra en ny fotobok; dom gamla resorna börjar ta slut…)

Vatten

Det går en bra serie på SVT just nu: Vetenskapens värld, tre avsnitt om världens viktigaste molekyl, H2O, dvs. vatten. Jag har sett det första och det tredje avsnittet, ska se 2:a avsnittet ikväll. Funderar på att skriva något, prosa, vers och/eller låttext, om de fyra elementen: jord, luft, eld och vatten så småningom. Skulle kunna börja med vatten… Har redan gjort en del musik där; Into Harmonious Blues är en utpräglad havslåt t.ex., Frantic Atlantic likaså (se J.T. & The Soggy Bees). Ytterligare en vattenlåt, Finnas till, finns sedan tidigare utlagd på denna blogg. Vad gäller bilder finns flera album med tydlig vattenanknytning på Flickr: Fresh Water, World of the Water Striders, Round the World Without Flying 22, m.fl.

Hittade det här dokumentet på datorn:

Vatten
Vatten är lika med liv, alltid liv: havsliv, sjöliv, flodliv, älvliv, åliv, bäckliv, vattenpölsliv, regnliv, monsunliv. Där det finns vatten finns det liv. Vattnet är rörligt och levande i sig, växter och djur får liv av vatten. Men man kan också drunkna i vatten…

Vatten är förvisso en mycket mångtydig symbol:
som livgivare, som en förutsättning för liv, för växter och djur, för hela biosfären
men fruset vatten – IS (islamiska staten!) – kan också representera död…
fallande regn kan metaforisera mycket: från duggren till störtskur, åskskur med blixt och dunder, från stilla vårregn till piskande höstregn. Regn kan falla vertikalt, men ockås horisontalt (på Shetlandsöarna t.ex.). Monsunregn.
havet äger ju en närmast oändlig symbol-potential; frihet, vidd, oändlighet, evighet, blått, grått, turkos (snorfärgat, som i Ulysses).
sjöar går inte heller av för hackor
älvar, floder, åar
bäckar
porlande rännilar

Substantiv:
sjö, hav, pöl, puss, spad, dryck, väta, vätska, fukt, imma, ånga, kondens, regn, skur, nederbörd, regnskur, skur, regnby, väta, skval, regnrusk, rusk, rotblöta, regndis, regntjocka, regndimma, småregn, duggregn, dusk, duskväder, våtväder; skyfall, ösregn, störtregn, slagregn; störtflod, ström, dusch, kaskad

Verb:
flyta, strömma, forsa, skvala, flöda, välla, strila; pulsera; droppa, drypa, tåras, tillra, porla, rinna

Adjektiv:
blöt, fuktig, sur, genomdränkt, humid; regnig, ruskig; sank, vattnig, sumpig; flytande, likvid; en våt kväll en kväll med mycket sprit

Får se vad det kan bli av’et… Skulle ni få lust att att skriva nåt vattnigt, så skicka gärna in det som en kommentar.

Uppdatering

Säg, har du nånsin känt
hur det svarta hålet
bara växer?
Som om allt du gör
bara inkarnerar
ledans
automatiska
reflexer?

Hur tomheten tuggar och
tuggar dig inifrån
du rasar
sprattlar
förbannar ditt
sinnestillstånd

Säg, har du nånsin känt
hur det svarta hålet
bara växer?

Själva ljuset graviterar
i saknadens svarta hål
Hoppet abdikerar
löses upp, evaporerar
Ingen
slingrar sig ut
ur saknadens
svarta
hål

Apropå det svenska skogsmissbruket igen

I sommarskymningen kan man ännu se små grupper av människor ta sig över markberedda kalytor tillhörande SCA, Sveaskog eller Holmen och försvinna in i någon kvarglömd dunge. Där samlas de vid en gammal rönn och dricker sitt kaffe under tystnad.

Ur Jordlöparens bok, av Thomas Tidholm.

Långsamhetens lov

Ville jag vore en jordkrypare. Då skulle jag vara ascool, och ta det riktigt, riktigt lugnt. Varje gång jag blev omkrupen av något annat kryp skulle jag säga:

Varför så bråttom
     min vän?

Vägen är lång
     så det finns ingen
         anledning att skynda.

Kunde det bara så
     få förbli:
hela livet
     på väg
        på långsam 
            upptäcksfärd.

Jordlöpare

Läser just nu den utmärkta Jordlöparens bok, av Thomas Tidholm. Som tidsfördriv i mitt tomma, ensamma corona-liv tog jag mig före, att mitt i min f.n. något plågsamma kreativitetstorka värka fram en dålig, oregelbunden fake-rap. Nu bjuder jag in er till lite migmedraplek, om ni har lust därtill. (Ni har ju övat, i inläggen Rapövning och Rapfacit.) Jag ger lite hjälp på traven genom att jag fetstilat de stavelser jag tenderar att trycka till på. (P) är lika med extra-slag, utan textunderstöd. Kom igen nu! Kör igång kompet och ös på!

Mig också vara jordlöpare – Ugh! (P)
Fast jag har saktat ner lite nu.
Inte så att jag kryper direkt,
men löper det gör jag ju inte. (P)
Mer som promenerar
i den taktart som faller mig in – Ugh!

Jag är jordlöpare jag, tralala – Ugh!
löper jord mest vareviga dag – Ugh!
Fet och bliven stinn
kryper in i mitt krypin.
Jag är jordlöpare jag, tralala – Ugh!

Men en gång lopp jag
runt hela globeloben – Ugh! (P)
Höll mig längs med jorden,
eller yteligt på vattnet.
Var inte uppe i luften och yrade
inte jag inte – Ugh! (P)

Här hemma ock,
slet jag på vägarna – Ugh! (P)
Varevigaste dag året runt
mätte jag upp en mil eller så
med välavvägda steg – Ugh!

Är detta roligt?

Furir förvred huvudet

En nog så allvarlig olyckshändelse inträffade förliden torsdag vid Jägarcorpsen härstädes, då herr furir Karl Sporre å väg till markan mötte sin plutonchef, herr reservlöjtnant Napoleon Johnson.

Furir S. berättar att han å långt håll varsnade herr löjtnant J., och att han i god tid – redan 50 meter innan den plats där furiren räknat ut att det kommande mötet skulle komma att inträffa – intagit beredskapsställning i och för hälsning medelst huvudvridning.

Å tio stegs avstånd från löjtnanten lät furiren hälsningen avgå – utsköt hakan i vinkel något uppåt och vred sedan huvudet kraftigt ett halvt varv till höger, lät blicken spännas och riktas mot löjtnanten. Mötet varade endast några tiondels sekunder, och furiren ämnade därefter i vanlig ordning återvrida huvudet i normalläge men förnam då till sin förskräckelse, att olyckan redan skett. Hade nämligen huvudet låst sig i hälsningsställning och gick ej att rubba ens med handen.

Goda råd dyra!

Till yttermera råge å olyckan dök f. major v.Peiland upp till vänster och framför furiren, och goda råd voro nu dyra, om inte furir Sporre skulle ertappas såsom varande slapp i tjänsten eller något ännu värre, eftersom det är känt att herr major v.P. bland sina valspråk har ”Hälsningsplikten framför allt”.

Furir S. klarade dock situationen genom att snabbt göra en helomvändning och vända ryggen bak och å så sätt taga sig baklänges fram, så att han erhöll majoren i blickfånget och kunde leverera reglementsenlig hälsning, om än något styv.

Den rådige furiren beräknas få tillbringa några dagar å sjukhuset för sin åkomma, ”åtminstone till dess huvudet åter kommer i gängorna”, förklarar herr bat.-läkaren vid ett samtal med en medarbetare å Gr.V.

(ur GV 1955; GV februari 2017 under rubriken G.V. Förr i tiden)

Författare: Jorge50