För ett par morgnar sen tyckte jag jag såg det klart: läget på jorden just nu alltså. Och idag började jag skriva på beskrivningen av situationen. Tänkte jag skulle publicera här på bloggen. Men jag ändrade mig, sköt upp det i alla fall. Nä, fan, tänkte jag, varför ska jag göra alla mina läsare ledsna? Varför ska jag tvinga dem att se sanningen i vitögat?
En sak kan jag dock tills vidare med säkerhet säga: Det måste bli fan så mycket sämre innan det möjligtvis kan bli bättre.
Men annars är det så att klockan 11 nu idag ska jag repa med bandet (ja, Sunkbina alltså). Det ska bli skitroligt. Och sen har jag fått en mutbiljett från Riksbyggen (är ordförande i Brf Boråsbostad nr 2) till Elfsborg – IFK Göteborg. Matchen börjar klockan 15. Kommer förhoppningsvis hem lagom till att följa upplösningen i Premier League (om Man C tappar poäng och Liverpool vinner ligan ska jag äta upp min hatt). Livet leker…
Från det andra tillbaka till den ena: en av mina nya låtar, som Soggy planerar att låta världen höra för första gången på Hemgårds-konserten 15 juni, heter Air. Den är en av de fyra elementlåtarna: Air, Earth, Water och Fire. Lika bra ni sätter er in i the lyrics redan nu (för ni kommer nog inte att hinna uppfatta allt när jag sjunger låten live). Texten är i grunden positiv och slutar i ett Nirvana-liknande tillstånd uppe i himlen, tillsammans med alla goda vänner:
Air
i drifted and i drifted, lonely as a cloud
naked, knotbitten, forgot to feel proud
hurried like a hurricane, floating to and fro
chasing the wind, no place to go
diving deep or looping high
way up in the hopeless sky
rolling east or roaming west
for ever lost in goalless quest
from frozen north to heated south
airy taste of nothingness in my mouth
had nought say, much less to do
lots of me, but less and less of we or you
eating, sleeping, making love in the air
but do i do what i want, do i really really care?
can i make it, can i take it anymore?
windswept in the heavens, but what for, what for?
but then and there
all of a sudden
out of the blue
make believe or true?
quick movement caught my eye
it was a white little feather blowing by
got the feeling it had something to mean
cutest little thing I’d ever seen
so i followed the feather to wherever it would take me
i knew in my heart it was not gonna fake me
swinging some clouds by the tail on the way
we arrived at a place of peaceful stay
i see all my friends underneath this same roof
none plays the hero, cool or aloof
all with a common destination
we’re warm at one, beyond needs and expectation
Coda
we’re warm, we’re at one
playing in the sun
we’ve paid the fare
up into the air
Och om ni orkat läsa ända hit, så ska ni få en fin bild som tack för besväret:
