Om man är lite nere, så inte fan mår man bättre av några käcka glada truddelutter. Nä, i såna lägen lyssnar jag gärna på lagom vemodig blues. Eller kanske jag rent av gräver ner mig rejält med den över 16 minuter långa dödslängtande Highlands av Dylan (på Time Out of Mind). På så vis känner man liksom att man inte är ensam i sitt svårmod, andra har det också jävligt, vilket kan vara skönt att veta.
Men en bra variant är att faktiskt sjunga nåt riktigt klämmigt käckt (“stesigt”), men med total förvrängning, drypande av ironi. Det kan ha en kuriöst uppmuntrande verkan. Pröva till exempel den här:
Sämre och sämre dag för dag Sämre och sämre dag för dag Bara smärta hjärtat rymmer Fullt med sorger och med stora bekymmer Om än stämningen är svag så sjung med obehag AAAAAAHHHH!!!!! Det blir sämre och sämre dag för dag
Melodi: Bättre och bättre dag för dag (Ernst Rolf)
Om precis en månad är det den 8:e februari. (Det säger ju sig självt eftersom det är den 8:e januari idag.) Och lördagen den 8:e februari, kl 19.00, spelar J.T. & The Soggy Bees på Hemgården, Borås! Och ni, kära bloggläsare, är synnerligen privilegierade, för ni är näst intill de första som får veta detta.
Norra hemisfärens musikaligaste Sunkbin (The Soggy Bees) håller mest till i inspelningsstudion nuförtiden, så detta är ett sällsynt tillfälle att få se och höra dem live.
Tveken sålunda icke, utan pricken I redan idag in detta magiska datum, den åttonde februari 2025, uti Edra almanackor!
The Band:
Gästartist vid giget på Hemgården är ingen mindre än Marita Pahlén, välkänd såsom utgörande 50 % av den berömda duon Únderfúnder:
Här några länkar att förlusta sig med i väntan på lajvkonserten på Borås mest hemtrevliga gård:
O, svalka mig när jag har feber, värm mig när jag fryser! Trösta mig när jag gråter, skratta med mig när jag är lycklig! Småprata med mig i gråaste vardagen, berusa dig med mig när det är fest!
Så lovar jag att återgälda med detsamma för din del…
Ja, inte det (åtminstone förr i tiden) fisförnäma då som kausal subjunktion! Och naturligtvis inte det uråldriga enär som ibland förekommer i korsord. Och kom för all del inte med det idiottrendiga eftersom att! (Minns första gången jag fick se detta i en studenttext – jag höll på att få blodstörtning och bryta ihop!)
Nej, vad är det för fel på det gamla hederliga eftersom? Det är fint nog och alldeles tillräckligt skriftspråkligt.
Jo, vad jag skulle säga, eftersom björktrastarna bara fortsätter kalasa på de infrusna äpplena på tomten mitt emot och eftersom det bara fortsätter att snöa… Och eftersom julen inte är slut förrän 20:dag Knut… Här får ni en supermysig snö- och julrulle med Dean Martin:
Ute härskar vinterns färger: vitt, grått, svart, blått… Men eftersom jag lider av en muskelskada i vänster höftskinka har jag inte kommit ut, och kan inte återge denna färgpalett via mina fotografiska linser.
Så i stället får det bli en bukett varmare färger, tropiska om ni så vill. Bildutsnitten nedan har jag fotat i Singapore (och där är det rejält varmt, förvisso).
Mödosamt masar sig det nya året iväg kryper sig i rörelse tvingar sig som med stor tvekan in bland årets segastes månads januaris förstas timmars långa nätters och korta dagars långsamma vandring mot det lite ljusare och lite varmare
Verkar bekant på nåt sätt Sjuttiofemte gången nu om jag minns rätt
Det här börjar mer och mer likna rena väderbloggen. Senast igår, på nyårsdan, ondgjorde jag mig över det myckna regnandet (se inlägget Underbart väder). Och nu är jag igång och vädrar mig igen.
Sen igår har det ju slått om totalt och blitt soligt o klart och kallt. Och det tycker nog de flesta av er va jädrit gött… (jag med, men det passar inte in i inlägget…). Och så kommer jag med ett till regninlägg här. Det måste vara ett av de mest feltajmade inläggen i historien!
Men det var så, att jag fick klagomål på förra inlägget. Varför bara en bild? Varför ingen text? Varför ingen musik? Och då tänkte jag att va f-n, jag lägger väl ut min personifierade regnlåt, som jag nyss blett ve i en ny, snygg inspelning. Således, mina damer och herrar, under största möjliga tystnad, ta en paus i mellandagsbestyren mellan nyår och Trettondan, och lyssna på låten Little Drop of Rain (vari berättas såväl en liten regndroppes livshistoria, som om hela jordens vattniga kretslopp):
Little Drop of Rain
Chorus: I am a little drop of rain trickling down your windowpane
Once upon a long time ago from clouds so slow and low into the great wide ocean I fell for eons in the salty sea – I did dwell But hot sunshine lifted me up again into the endless blue sky, and then the wind came at the break of day hurricaned me far, blew my breath away
Chorus
Showered down, into a mountainous stream surging, cascading, living my dream Stilled at last, part of a gorgeous lake feeling cool and real – no fraudulent fake Dribbled down the earth for a long long spell seeped into a deep dark well Tumbled in a glass of cool clear water swallowed down by a young farmer’s daughter
Chorus
But the lassie was sad and cried and cried her loved one had betrayed and lied oh, the pride I felt, for years and years cause I was one little part – of her bitter tears Salty teardrop felt at home then when into the great wide ocean I fell again just a little drop of rain, just a tiny token of world’s water cycle to be for ever unbroken
Chorus: I am a little drop of rain trickling down your windowpane
