Författare: Jorge50

Såg att Det är så långt och så länge uppnått över 1.000 lyssningar på Spotify. Kan det vara nåt att fira?

Visst, det är en bit kvar till exempelvis Billy Eilish lovely med tremiljarderetthundrafemtiosexmiljonerfyrahundratjugoniotusentrehundraåttionio (3.156.429.389) lyssningar, men va fan, det är bara ett tecken på att folk inte fattat hur bra Soggy är, eller att dom (ni) kanske inte ens upptäckt oss och vår musik. Eller på att vi är mer finkulturella och att det är bara de mest musikaliska och sparsmakade som förstår att uppskatta den soggiska genialiteten.

(Ett tecken på hur sparsmakad jag själv är, är att jag inte är speciellt förtjust i Billie Eilish lovely; däremot uppskattar jag mycket hennes When I Get Older, som har mycket färre lyssningar, blott etthundrasetioniomiljonerfyrahundraåttiotvåtusensjuhundratre (169.482.703)…)

Minns också att texten till Det är så långt och så länge tillkom på ett pressat vis; måste bara komma på nåt, typ… Titeln och refrängen alluderar förstås till Povel Ramels Underbart är kort. Så långt allt gott och väl. Men resten…

Men nu, när jag tittar på the lyrics igen, tycker jag plötsligt att det inte är så dåligt. Ville jag vore den jag en gång var / en liten trädgårdsdvärg som till Idyllien far (knappt en tvärhand hög, hade jag ändå en mycket lycklig barndom…). Eller: Så så vännen min, inte sjunka nu / i sinnesmulnande skymninssol / som sorgsen doft av kaprifol… (visst är det vackert?). Hela texten finner ni här.

Ett tag var jag hjärtligt trött på att spela den här låten (och vi spelar den nästan aldrig nu), men faktum är, att Spotify-versionen blev riktigt bra. Det är en utomordentlig produktion av vår utomordentlige producent Tobias Ruhtenberg. Lyssna bara:

Kommer inte på nåt ikväll, så det får bli en repris. I januari 2022 la jag ut några bilder på Nina Hemmingssons serieskapelser. Skrev också lite roligt om saken (jag har ju en särdeles putslustig humor, eller hur?). Här får ni bilderna igen, dom är bara så j-a bra, enligt min ringa mening (jfr Omar i Ture Sventon).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

На данном сайте вы найдёте подробную информацию о лекарственном средстве Ципралекс. Здесь представлены информация о показаниях, дозировке и вероятных побочных эффектах.

På denna sida hittar du detaljerad information om läkemedlet Cipralex. Här finns information om indikationer, dosering och eventuella biverkningar.

Jag har översatt kommentaren jag fick idag.

… vill jag säga att jag inte heller begriper vad jag menar med förra inlägget. Tycker bara att det får vara nog nu.

För några år sen celebrerade jag covid 19-pandemin med låten Blues nr Covid 19 (finns i ljudande och bildsatt version här). Efter ett tag kändes innehållet något förlegat, så låten fick ny text och ny titel: Putin Shootin’ Blues (låttexten här).

Men sist vi repade med Soggy tillhöll bandmedlemmarna mig att nu skriva en låttext om Donald Trump, mot bakgrund av att fullblodsnarcisissten och maktgubben i fråga om några dagar tillträder sin obegripliga och livsfarliga roll som president i ett av världens mäktigare länder.

Sagt och gjort. Så här blev det. Om ni kommer till vår spelning på Hemgården 8 februari så får ni höra hur den låter också!

Dump Trump Blues

Wake up mama, turn your lamp down low
Wake up mama, turn your lamp down low
You tell me where this spooky kooky freak show might go

Harassing women, bullying queers, lying and bragging, retching his smear
If everybody with a brain and a heart for what matters could choose
They’d go dumping all this trumping down to hell that’s no fake news

You’re just about the worst mother fucker I have ever seen
You’re making me sad, you’re driving me mad
You’re so god damn dog gone mean
Fee fy foe fum, blood of the devil’s scum
World’s in a bloody mess for all your lies and schemes

I’m going to the country, baby don’t you wanna go
Going to the country, baby don’t you wanna go
Gonna leave the city, gonna leave all these weariness and woe

Blackmailing greenland, building walls, feeding hate won’t make america great
Jeering and sneering, hate your guts with all body and soul
Come on, shout it out: let’s dump donald trump in a hole!
Shout it out: let’s dump donald trump in a hole!!
Oh, shout it out: dump donald fuckin’ trump in a big black hole!!!

• 

• 

looking back:
today there was some boom boom boom
spanking bangytwang
there was clapping and a-rapping
there was thwacking and a-cracking
lots of honky tonking
twiddldee and bonking
yes sir, we hung in there
sure, we joined the gang

looking forward:
tomorrow there’ll be boom boom boom
spanking bangytwang
there’ll be clapping and a-rapping
there’ll be thwacking and a-cracking
lots of honky tonking
twiddldee and bonking
hang in there
join the gang

En av de få s.k. roliga historier jag kan går ungefär så här:

En präst fick reda på att en av hans församlingsmedlemmar, en välbeställd bonde, som nyligen blivit änkeman delade hus och hem med sin hushållerska, ja att de till och med delade säng.

“Men”, undrade pastorn bekymrat, “ser du då inte risken för syndfulla handlingar vid så nära kontakt med det motsatta könet?”

“Nej då, ingen fara,” genmälde bonden. “Vi har satt upp en bräda mellan oss i sängen.”

“Men betänk ändå, om frestelsen skulle bli alltför stark!?” menade gudsmannen.

“Nädå, det är inga problem,” svarade bonden. “Då tar vi bara bort brädan!”

Brukar få en del skratt där, även om jag tror många har hört historien förr. Men lite lagom snuskiga skämt går som bekant ofta hem.

Men nu till rubrikens samband: Jag håller på och tittar på samtliga avsnitt av Babel från i höstas, SVT:s litteraturprogram. I avsnittet från 27 oktober ingår en bokcirkel; tre personer har läst Oscar Wildes enda roman: Dorian Grays porträtt från 1890. Alla tre, och även programledaren Jessika Gedin, är överens om att boken överflödar av minnesvärda aforistiska formuleringar. Det är ett av Oscar Wildes adelsmärken som författare att kunna formulera sådana. Läsaren har lust att stryka under och anteckna det ena citatet efter det andra. En berömd aforism från Dorian Grays porträtt lyder sålunda:

Det enda sättet att bli av med en frestelse är att falla för den.

Ser ni sambandet? Oscar Wildes aforism får konkret gestalt av brädan i historien!

Jag frågar mig: Kan den där bonden verkligen ha läst Wildes roman?

Upptäckte att jag glömt gå igenom bilderna från en av Madagaskar-dagarna. Hittade bl.a. ett par lemurer, ett par fåglar och en minimini-kameleont. Håller på att sätta namn på en del av djuren vi såg där nere på den stora ön. Mest för skojs skull.

Här har vi t.ex. brun lemur (brown lemur) och gyllene bambulemur (golden bamboo lemur):

• 

• 

• 

Och att vi här har en fjällig markbråkråka (scaly ground-roller) respektive en blåpannad markblåkråka (pitta-like ground-roller), det ser man ju direkt:

• 

• 

Men vad det här är för en mystisk liten mini-kameleont (stor som en tumme ungefär), det har jag inte lyckats lista ut än:

För det första hade jag inte en aaaaning om att jag hade tillgång till streamingtjänsten max f.d. Max HBO. Kom jag på av en klick-slump. Måste vara nån gammal rest av nåt abonnemang, kanske har dom glömt att avpollettera mig. För inte betalar jag nåt för detta, inte vad jag vet. Vilken lycka, gratis smygstreaming!

För det andra upptäckte jag två superserier där på max: My Brilliant Friend (Min fantastiska väninna) som bygger på Elena Ferrantes romaner, och Olive Kitteridge, som bygger på en roman från 2008 av Elisabeth Strout.

Den förstnämnda har jag bara börjat på. Men jag har läst böckerna med stor behållning och teveserien verkar också vara välgjord. Många avsnitt kvar här, gott så…

Den andra, Olive Kitteridge, är bara fyra episoder lång, så den har jag sett klart. Och det måste jag säga, det är bland det bästa jag någonsin sett. Frances Macdormand i huvudrollen är helt fantastisk. Jag har googlat och sett att den fått massor med utmärkelser och priser, vilket inte förvånar mig. Och romanen vann Pulitzer-priset; tror faktiskt jag läste den för många år sen. Såväl teveserie som roman rekommenderas varmt.

Men inte nog med detta. Jag upptäckte att Elisabeth Strout skrivit en fortsättning: Olive igen, som kom ut 2020. Och den har jag lånat på biblioteket och laddat ner på min läsplatta.

Har precis börjat läsa. Verkar mycket lovande.

Låt mig citera Jack Kennison, en av karaktärerna i boken (spelas av Bill Murray i teveserien). Jack är en 74-årig man med gubbmage, nyligen prostataopererad (inkontinensskydd i kalsongerna), änkling efter ett långt olyckligt äktenskap, som nyss träffat Olive Kitteridge . Han säger så här:

Jack kände hur han långsamt ilsknade till på det där sättet som han kände så väl igen, som när den där änkan pratade om vädret i mataffären. Han ville säga: Lägg av! Berätta hur det har varit egentligen! […] Det var bara så det var, ingenting annat. Antingen visste folk inte vad de tyckte om något eller också valde de att aldrig säga vad de egentligen tyckte om något.

Och det var därför han saknade Olive Kitteridge. (min kurs.)

Ja just så. För det är vad Olive Kitteridge i princip alltid gör, i alla möjliga och omöjliga lägen: hon säger som det är. Och att göra så kostar på… Det gör henne socialt omöjlig i de flesta miljöer och sammanhang, inte minst i sitt eget äktenskap.

Hon är jävligt jobbig, helt enkelt; riktigt elak ibland, faktiskt. Men jag gillar henne skarpt…