Jo, jag var precis på gång att citera, eller snarare travestera, en av mina stora idoler, Pippi Långstrump, och påstå:
Kvinnor är det bästa jag vet, näst nyponsoppa.
… när jag till min stora förlägenhet upptäckte att, ja, här har jag gått omkring i åratal och travesterat Pippi (och indirekt Astrid L förstås) felaktigt! Jag har med ojämna mellanrum påstått att än det ena, än det andra, är det bästa jag vet – näst nyponsoppa. Och så visar det sig att den korrekta mat-/efterrätten är rabarberkräm! Och vad var då det näst bästa Pippi visste? Jo, poliser, märkligt nog. Således:
Poliser är det bästa jag vet, näst rabarberkräm.
Vill tillägga att jag är medveten om att det självklart är vansinnigt att bunta ihop alla kvinnor i en hög och påstå något om dem ö.h.t. Lika urbota dumt som att göra detsamma med alla män. I båda grupperna lär det typ finnas en och annan skitstövel (som Karl-Oskar sa om amerikanarna, när Robert lät alltför entusiastisk vid inseglingen till New York), lika väl som motsatsen. Men ibland kan jag ändå känna en sorts kollektiv på avstånd-glädje över att kvinnor finns. Men det är givetvis först på individnivå som det så att säga blir skarpt läge.
Alltnog, här några förhoppningsvis aningen uttrycksfulla bilder av kvinnor från när och fjärran i tid och otid:
free to be me… 
Mongoliet 
medpassagerare Céline på Aglaia 
Way Out West 
Clandestino-festival 
Indien 
Nepal
Liked this post? Follow this blog to get more.