Mer människor? Nej, färre skulle jag vilja säga – på jorden och i min omedelbara närhet. Men inte inga ändå, nej, nån måtta får det vara. Fast en enda fungerar fint på intimavstånd; sisådär fyra eller fem passar bra på social distans; maxantalet just nu, femti alltså, kan jag mycket väl nöja mig med när det gäller offentliga möten. På jorden räcker det gott med dom två o en halva miljarderna som fanns när jag föddes nittonhundrafemti. Men nu har det ju blivit tre gånger fler, hela sju komma fem miljarder, på väg mot tie, elva…
Men här på bloggen har det nog varit lite väl glest med folk på sistone, känner jag (ibland kan jag tycka att jag borde tänka lite mer och känna lite mindre, ibland kan jag känna att jag borde tycka precis tvärtom). Så därför publicerar jag nu ett porträtt på nedanstående fundersamme Djingis Kahn-ättling, väktare av ett litet buddhistkloster i Terelj National Park i Mongoliet. Vi träffades 18 oktober 2016, då jag befann mig å väg å min resa Jorderuntutanflyg.
Vad funderar han månne på? Hur har han det idag? Berörs han alls av Corona-krisen? Har han tjuvtullat på godiset som offrats på altaret?
Liked this post? Follow this blog to get more.