Språkets hierarki
Ett av de mest geniala dragen i det mänskliga språksystemet är att låta ett begränsat antal betydelselösa, men betydelseskiljande, språkljud – fonem – kombineras till betydelsebärande delar – morfem /ord. Fonemens motsvarighet i skrift är grafem, bokstäver. Genom att kunna uttala och hålla ordning på blott 36 fonem i svenskan, och kunna skriva de 29 bokstäverna i svenska alfabetet, så kan vi bilda ett oändligt antal ord (SAOL innehåller ca 126.000), komma överens om deras betydelse och börja använda dem.
Ingen vet hur det gick till, när människorna övergick från ett speciellt ljud för varje ”ord”, till att kombinera ett litet antal fonem till ord. Och inte bara det, hur gick det till när våra förfäder kom på att låta orden bli symboler, dvs. att orden inte behövde låta som det de betydde, utan orden kunde helt enkelt symbolisera något i verkligheten. Men då gällde det förstås att språkbrukarna var överens om ordets betydelse, annars fungerar inte kommunikationen.
Vi kan vara helt säkra på att denna utveckling av homo sapiens språk var av helt avgörande betydelse för släktets fortbestånd och, så småningom, dominerande ställning på Jorden. Men, som sagt, hur allt detta gick till är höljt i dunkel. Vi har inga vittnesbörd om språkets utveckling förrän skriften kom till. Vad gäller skriften kan vi för övrigt se, att samma utvecklingssprång som i det talade språket har skett, i och med konstruktionen av alfabetisk skrift. Ett alfabets grundprincip är alltid: ett fonem – ett grafem, en bokstav. Det finns också stavelseskrift byggd på principen en stavelse, ett tecken (t.ex. japanska), liksom bildskrift, där varje ord skrivs som en bild (kinesiska). Alfabetsprincipen är överlägset bäst, eftersom den kraftigt begränsar antalet skrivtecken man behöver lära sig.
Men nu måste jag skynda mig att ge täckning för textens rubrik: språkets hierarki. En hierarki kan definieras som “ett system eller en organisation med noggrant genomförd över- och underordning (rangordning)”. Så här ser språkets hierarkiska nivåer ut, nerifrån och upp:
fonem / grafem
stavelser
morfem
ord
fraser
satser
meningar
stycken
texter
textgenrer
språkkulturer
De små delarna på lägre nivåer ingår hela tiden i större delar på högre nivåer. Det verbala språkets hierarkiska konstruktion är helt avgörande för dess smidiga och flexibla funktion; för dess ändamålsenliga användbarhet.
Men nu orkar jag inte skriva mer den här gången. Därest (försåvitt) energin och lusten räcker till, återkommer jag med ytterligare fördjupningar och förklaringar i sinom tid (någon gång innan himlen har fallit ner över oss).
Liked this post? Follow this blog to get more.