Izhav hade den där förmågan att fullständigt våga lita på sin förmåga att få med publiken helt utan åthävor; tystlåtet, lågmält, intimt… Hon berättade om att hon blivit mobbad i skolan, att hon var annorlunda – men att hon gift sig med den allra underbaraste kvinna för en vecka sen… Och publiken är med; ju mer lågmäld Izhav är desto mer spänt uppmärksam blir publiken. Att man kan höra en knappnål falla i intimiteten mellan artist och publik är en underdrift…
Och Svavar, ja han är en fet, skäggig, urmysig islänning med en fantastisk röst och ett kongenialt gitarrspel.
Liked this post? Follow this blog to get more.