Foto: Lars Pettersson.
kanske är jävig
men du var så grön
jag svär
som ljuvaste svar på min bön
åh, du var så skön
du kom till mig
och vi såg på varann
vi två tillsammans
vi såg vår värld
vi såg att den var sann
Åh, Kalle Kolibri
du satt på min lins
det blev ögonkontakt
det va stort, åh jag minns
jag sa hej hej hej
det här är världens grej
det är du och jag
för alltid från idag
vi flyger tillsammans
i samma lag
du och jag
du fundera på mig
jag fundera på dig
det va’ bara vi två
allt annat försvann
som bara annat kan
vi kommunicerade
så mycket vi hann
vi två vi spela
som i samma band
som från samma land
Åh, Kalle Kolibri
du satt på min lins
det blev ögonkontakt
det va stort, åh jag minns
jag sa hej hej hej
det här är världens grej
det är du och jag
för alltid från idag
vi flyger tillsammans
i samma lag
du och jag
P.S. Låten handlar om den största upplevelsen för mig (vad Kalle K tyckte vet jag inte) under min Ecuador-resa i januari i år. D.S.
Liked this post? Follow this blog to get more.
Fin dikt om ditt extraordinära möte med kolibrin. Det blev verkligen lite speciellt.
Tack! Det blev ju en låt också, som du kan se och höra. Den tänkte jag använda vid kommande föredrag om vår Ecuador-resa. Har gjort en låt om hur Chimborazo gjorde mig andlös också…
Härligt Jörgen med din låt om mötet med kolibrin där uppe i de molnhöga skogarna. Upplevelsrna med kolibri både på huvudet och på linsen var ju häftigt.
Ett av många spännande möten med djur och människor under resan.
Fanns mycket annat, absolut. Som sagt, en av de bästa, mest varierade resorna jag gjort.
Men mötet med Kalle K var det största ögonblicket för mig.