Utifall att någon som lyssnar till Your Driving Me Frantic, Atlantic! (förra inlägget här på bloggen alltså) händelsevis skulle vara intresserad av vad låten handlar om, så följer här texten, först på engelska, sen på hemsnickrad översättning till svenska. Måste erkänna, att jag är mäkta nöjd med huvudgreppet här, alltså att utforma texten som en dialog mellan mig och Atlanten – nej, inte dialog förresten, en monolog är det. Jag skäller helt enkelt ut Atlanten! Jag är förbannad för att den är så grå och tråkig, och inte har något speciellt att visa upp.
Det här är faktiskt en “based on a true story-historia”. 14:e-28:e mars 2017 tog jag mig över Atlanten med det franska lastfartyget Fort St Pierre. Det var tredje lastbåtsetappen på min resa Jorden runt utan att flyga. De två först hade varit ganska underbara, inte minst den första, från Hongkong till Auckland. Inte heller den över Stilla havet gick av för några som helst hackor. Därför var jag missnöjd, när Atlanten jämförelsevis bara bjöd på tråkigt kyligt gråväder och inget speciellt att se och förundras över. Och så tog jag mig alltså före att banna den väldiga oceanen i den här låten (lyssna gärna en gång till, med texten framför ögonen):
Your Driving Me Frantic, Atlantic!!!
You’re driving me frantic,
with your greyness, Atlantic!!!
Na na na na na na na…
No swell potion
ye great grand Ocean!
Na na na na na na na na na…
What’s the matter with you, Atlantic!
What of your powers!?
Don’t tell me you have nothing to offer
except grey waves, grey skies
and grey fucking rain showers!?
Where do you keep your whales, Atlantic?
your dolphins and your birds?
Where’s your enormous famous surging swell,
so joyful for us Ocean nerds!?
You must realize that you can’t just live on your mythical name!
Nothing but this dead cold surface?
Oh no no no…
Shiver and shame!
Ok, so you’ve got your vastness
and your showing it off
But let’s face it, my dear old friend,
it just ain’t good enough!
What can you do to turn me on?
You’ve got to show me now!
What else have you got to give?
You’ve got to blow me now!
And you must realize that you can’t just live on your mythical name!
Nothing but this dead cold surface?
Oh no no no…
Shiver and shame!
Vilket, fritt tolkat, på ärans och hjältarnas språk låter så här:
Du gör mig galen, Atlanten!!!
Du gör mig galen
med din gråhet, Atlanten!
Ingen dyningstrolldryck?
Du stora väldiga Ocean!
Vad är det med Dig, Atlanten!
Hur är det med Dina maktkrafter?
Säg inte, att Du inte har annat att erbjuda
än gråa vågor, grå skyar
och gråa jävla regnskurar!?
Vad har Du dina valar, Atlanten?
Dina delfiner och Dina fåglar?
Var är Dina berömda framrullande väldiga vågor,
så magiska för oss ocean-nördar?
Du måste inse att Du inte bara kan leva på Ditt mytiska namn!
Inget annat än denna döda, kalla yta?
Oh, nej nej nej…
Darra, rys och skäms!
Ok, Du har alltså din väldighet
och Du skryter med den!
Men låt oss inse, min kära gamla vän,
att det duger bara inte!
Vad kan Du göra för att få mig att tända till?
Du måste visa mig nu!
Vad annat har Du att erbjuda?
Du måste tokimpa mig nu!
Och Du måste inse att Du inte bara kan leva på Ditt mytiska namn!
Inget annat än denna döda, kalla yta?
Oh, nej nej nej…
Darra, rys och skäms!
Liked this post? Follow this blog to get more.