Jag vaknade av att jag snarkade till Inte visste jag att jag höll på med att sova! Jag tittade ut genom hyttventilen och upptäckte att jag befann mig i Manzanillo i Panamá Inte visste jag att jag var i Panamá! Hur har jag hamnat här? frågade jag mig Nja, det är en lång historia svarade mitt andra, mer medvetna jag Ska vi verkligen dra den här och nu? Mitt poetiska jag svarade inte för Jag upptäckte att jag satt och drack en klunk rent rom i ett smutsigt glas fastän klockan bara var halv sju på morgonen Inte visste jag att jag var alkoholist! Det var som fan! Det hade jag ingen aaaaaaning om! Nå, det är väl kanske inte riktigt klarlagt ännu Vi får väl se vad som händer när du kommer hem Hem, mumlade jag Är jag borta på något sätt? Jo, du är ute på en resa jorden runt utan att flyga Utan att flyga!? Har du druckit av nattpottan!? som dansken säger Vad overkligt det låter! Jo, men så är det Och nu sitter du och skriver den här värdelösa dikten bara för att fördriva tiden tills frukosten serveras klockan sju Jaha ja, på det viset muttrade jag, och tömde mitt glas Nu har de gigantiska lyftkranarna utanför börjat röra på sig också noterade jag med visst intresse Hoppas nu de tar god tid på sig så jag inte kommer fram till Cartagena för tidigt jag har ju inte bokat mitt airbnb-rum förrän den nittonde spekulerade mitt rationella jag Skit i det, replikerade mitt lite mer känsloinriktade jag Det sker som sker Qué sera, sera, alltså Den som lever får se Eller som redan den gamle dynamitpatronen Elmer D konstaterade: Allt blir och allt blir Och du blir, vad allt blir När det dör: En del av det hela Jaha, ja det låter ju uppmuntrande tänkte jag snusförnumstigt och skalade en jordnöt och stoppade in i munnen för att stå mig lite bättre i väntan på frukosten Men du, sa jag till den del av mig som alltid tror den vet Kan du inte ge mig en ledtråd till hur det kommer sig att jag har hamnat här i Manzanillo? Tja, svarade jag, strängt taget kan man säga att vad alltihop kokar ner till wenn alles umherkommt, så att säga, är nog att det det i grunden handlar om är mod och självrespekt När drömmarna tagit slut när man ger blanka fasen i vår tids njutningskrav så är det mod och självrespekt som blir kvar Man kan väl inte leva om man föraktar sig själv? Jo, det kan man nog i och för sig Men det är väl inget vidare liv? Jag somnade om av att jag vände mig om och la mig till rätta Tur att jag ställt in telefonen på väckning tjugo minuter över sju (så att jag inte missar frukosten med den stora muggen svart kaffe som mässpojken från Filippinerna så redigt lagar till) Ja, och så gick det som det gick Det blev huvet upp och fötterna ner Det blev så att det knallade och gick helt enkelt Tja, värre kunde det gått
Fotnot: Mellan 7 oktober 2016 och 4 april 2017 for jag jorden runt utan att flyga. Oceanerna korsades på lastfartyg.
Liked this post? Follow this blog to get more.