I morgon, 21 december, är det Tomas dag. Min namnsdag med andra ord; J.T. ni vet, Jörgen Tomas and all that. Nu finns en Jörgen-dag också i almanackan (9 juli), men så var det inte förr i tiden. Då var det Tomas-dagen som var min dag – om man nu bryr sig om sånt, vilket jag knappast gör, normalt sett. Men idag fick jag, om än långt ifrån någon lidnersk knäpp, så dock en liten ryckning i de små grå cellerna. Därav följande:
Tomas får ibland det från Bibeln härrörande epitetet tvivlaren. Är jag en sån Tomas tvivlare? Nja, aposteln Tomas var inte vilken tvivlare som helst, google-lärde jag mig just. Jag citerar ur Wikipedia: Tomas […] var en reflekterande och prövande ande som i sitt inre måste kämpa sig till visshet, men sedan också var orubblig i sin tro och beredd att dö för den. En sådan Tomas tvivlare vill jag gärna vara!
Nu har jag kämpat mig till visshet om att från och med i morgon, Tomas-dagen, vänder mörkerljuset-året mot mer och mer dag, mindre och mindre natt. Inte för att jag har något emot mörkret i och för sig; det finns en vila i mörkret, en möjlighet till kravlöst, mysigt kurande. Men förändringen, växlingen är härlig, inte sant? Tänk om det vore mörkt hela året – eller ljust! Trist. Årstidernas spel ger energi.
Idag gick solen ner 15.21 vid Borås horisont, i morgon 15.22. Soluppgången ligger lite efter solnedgången i växlingen, så det är först på fredag, 23 december, som dagen blir längre, närmare bestämt 4 sekunder längre.
Ei-ya!
Solen vänder om
Ljuset kommer åter
Och vi ler och gråter
Och vi ler och gråter
Liked this post? Follow this blog to get more.