Övning i anföringsteknik och styckeindelning

Uppgift:
1) Markera de talade replikerna i nedanstående text. Använd antingen talstreck eller anföringstecken genomgående.
2) Styckeindela texten, antingen med indragsteknik eller med blankradsteknik.

4 pöter

De tre herrarna klev mödosamt uppför den långa, smala trappan. Flåsande stod de så slutligen framför den oansenliga lilla dörren. Erik GG tog till orda: Fan, vad han bor risigt i alla fall den gode Erik Johan! Tja vad kan man annat vänta sig, med ett sånt lever­ne, muttrade Esaias och klådde sig på den kalnande hjässan. Han gör ju inte annat än super och opierar. Nummer tre i sällskapet, en mystisk typ med hög panna och antydan till underbett, knackade på och sa lugnt: Nå, nå go vänner. Så olycklig som Erik Johan är, skulle det föga förvåna om han missbrukade än mer. Någon förnöjelse må han väl ändå få ha! Ja, åt helvete går det, sanna mina ord! sa Erik GG olycks­bådande. Nu öppnades dörren knarrande. En liten man kom till synes, håret i stripor, kläderna i trasor. Nå så äntligen. Jag satt och blev riktigt över mig given medan jag väntade. Tror ni jag har obegränsat med tid? undrade den lille mannen. Jag ska säga att jag tror knappt jag över­lever vintern. Jag har förresten stämt möte med förruttnelsen; hon är min älskade brud. Fram mot natten kom de fyra vännernas samtal att röra sig om vem som hade störst förutsättningar bli klassisk, ihågkommen av historien. Esaias sträckte stolt på sig och deklamerade: Det sköna är evigt! Ingen behärskar versen som jag. Jag är ju redan en levande legend, för fan! Var inte så stor i korken Esaias. Tänk dig en gym­nasieklass på 1980–talet i t ex Borås. De kommer att uppskatta mina korta, formmässigt enkla dikter. Min trygga livsfilosofi kommer att gå hem, hos dessa vilsna ungdomar, var så säker, genmälde Erik GG. Men Erik Johan slog till ett flatskratt där han halvlåg i soffan: Ha, torra nyklassicister och göter! Min olycka och för tidiga död kommer att försäkra mig odödlighet. Dessa boråsungdo­mar kan inte undgå att beröras av mina genuint romantiska känslostormar; de skall älska att vältra sig i min olycka. Ja, govänner. Kanske blir det trots allt jag som drar det längsta stråt, småskrockade den gåtfulle högpannade. Jag menar, jag är ju faktiskt en mästare i alla genrer, forsatte han sjävmedvetet. Romantisk poesi: inget överträffar mina Songes. Romaner med spännvidd från mitt romantiska mästerverk Drott­ningens juvel­smycke till mitt realistiska mästerverk Det går an. Jag är helt enkelt långt före min tid, men det fattar förstås inte ni, sopprötter!

P.S. Vilka fyra författare är det som samtalar? D.S.

Liked this post? Follow this blog to get more.