Ja, november är ingen favoritmånad precis. Om man inte vänder på det och säger att bara för att (åh, detta satans bafatt bafatt bafatt… (B. Borg)) man inte väntar sig ett j-a dugg i grå november så kan minsta lilla bli helt fantastiskt, typ.
Jag tror jag ska ta tillfället i akt och försöka komma till bukt med (Ha ha ha! Vet att det heter få bukt med och inget annat. Men alla (ungdomar?) vet inte det.) med de grågrusiga novemberkänslorna genom att återigenge min fina lilla “motsatsen till junidikt”:
November Dag
Nu går solen knappast upp,
antyder bara blygt sitt sken.
Gryningstimme blir skymningsbård
varken tidig eller sen.
I insjöns mittpådagenvatten
ruvar redan nattens mörker.
Långt innan dag blivit kväll
speglas bleka stjärnor
på novemberhimmelsk akvarell.
November dag blir aldrig av,
liknar mest en halvskum natt.
Steglöst grånar dess vaga ljus,
mörknar åter, tynar andematt.
Liked this post? Follow this blog to get more.