Du sitter i trädgården med pennan och papperet,
pluntan och pipan.
Du låter dig sövas av vildbinas surr i linden och
bländas av de självlysande höstastrarna.
Du betraktar de van Gogh-gula fälten med sina svarta kråkor.
Du överraskas av ett fallande Newton-äpple som
missar ditt huvud med två centimeter.
Du reflekterar lite skämtsamt över att även om almanackan påstår att det är november, december eller till och med september, så är det alltid augusti under dina armar.
Du tänker att eftersom nu alla tecken tyder på att vi faktiskt gått in i månaden augusti så är det förmodligen skördetid i naturen.
Du konstaterar att det inte är skördetid, ja, att det inte ens såtts något frö, eller överhuvudtaget skett någon som helst kreativ tillväxt, i det huvud – ditt – vars inre kaviteter är sprängfulla av tomhet, s.k. vakuum.
Du sensommarslumrar.
Liked this post? Follow this blog to get more.