Det är krävande att vara rockmusiker! Detta kan konstateras efter Soggies miniturné i Borås idag och igår. Igår spelade vi på Hemgårdens innergård. Folklig, festlig och fullsatt picknickkonsert. Publiken njöt av medhavd mat och dryck, men framför allt förstås: av musiken! Idag spelade vi på Pedagogiska institutionens terminsavslutning på Högskolan.
Succé på båda ställena, naturligtvis; slutade med att publiken stuffade vilt till tonerna av den afrikaniserade låten Tidigt på morgonen.
Själva spelandet går väl an, ja mer än så: det är ett lyft för själen. Men för- och efterarbetet, råddandet (sv: kånkandet) av allehanda utrustning; det virrvarriga sladderiet in adsurdum. Det är inte lika kul… Att spela 40 minuter innebär minst två timmars uppriggning och soundcheck före, en och en halv timmas hopplock efter. Turnélivet är inte bara en dans på rosor, helt klart.
Men slutet gott, allting gott. Den inre tillfredsställelsen efter ett lyckat gig är stor, mycket stor. Så här såg det ut alldeles i slutet av sista låten på Hemgården – det gäller att sluta samtidigt!
Liked this post? Follow this blog to get more.