För fem år sen hade jag vid det här laget befunnit mig i nästan 14 dagar i “de harmoniska blå” (Into Harmonious Blues), på väg från Hongkong till Auckland med containerfartyget Aglaia. Allt lugnt, vi är avskilda från världen… Men så, plötsligt, vid middagsbordet 9 november – jag citerar ur Dagonattboken:
Kaptenen informerade vid middagen om att Trump med största säkerhet kommer att vinna det amerikanska presidentvalet. Det ger mig en väldigt obehaglig magkänsla. Vad kommer det att innebära, för mina amerikanska vänner, för världen? Det känns utomordentligt ovisst och oförutsägbart.
Nyheten om Trumps seger får mig att tänka så här: Demokratin fungerar inte i ett samhälle där media har en så snedvriden roll som i USA. Medierna är bara till för att ge kort, klatschig underhållning, sensationer, fruktans- och ängslansbudskap. Majoriteten, bestående av medelmåttigt begåvade människor med bristfällig utbildning har då inga möjligheter att bilda sig någon sorts rimlig egen uppfattning om saker och ting, om ”kandidaterna”, utan röstar på den som skriker högst och ger de enklaste lösningarna, som är den störste demagogen helt enkelt.
Vidare, nästa dag, 10 november (ursäkta det råa språket; jag får skylla på att jag var riktigt förbannad när jag skrev det):
Kan inte släppa detta med Trumps seger i valet. Visst, det finns ju gott om såna skitstövlar överallt: hänsynslös miljardär på andras bekostnad, macho-idiot, kvinnoföraktare, rasist, religiöst intolerant, allt annat än det egna egot och makten oväsentligt, osv osv. Men att välja en sån skitstövel till president! Jag saknar ord. Jag skulle skämmas djupt om jag vore amerikan. Trump utgör ju själva sinnebilden av en sån där vulgär, kulturfientlig, obildad, skrytsam, högljudd, amerikansk idiot. Återigen, såna finns det gott om i alla länder, men att VÄLJA EN SÅN TILL PRESIDENT!, det tar priset.
Stor del av folket är svagpresterande från början, och de blir ändå dummare genom de idiot-medier de konsumerar. Idiotmedierna sänder idiotskit för att det är vad idioterna vill ha. Så det blir en ond cirkel: medierna blir ännu sämre för att de anstränger sig att ”ge folk vad dom vill ha”, dvs. våld, sex, idiotiska tävlingar, förnedrings-tv, dokusåpor, matlagningsprogram – och så lite underhållande nyheter, gärna lite skrämmande såna. Och de som tittar på den här skiten blir ännu dummare för att de tittar på skiten. Och alltihop är en följd av ”den enda vägen”: ökande ekonomisk tillväxt till varje pris, så mycket prylar och pengar som möjligt på så kort tid som möjligt, även till priset av att jordens biosfär går åt helvete.
Drygt två månader senare har jag kommit till Cartagena, Colombia, på min resa. Promenerar i stan, tittar in i en liten turistbutik på gatan; teven är på, får se det här:
Trump är nu installerad som president. Hemos hecho ricos a otros países, säger han; “vi har gjort andra länder rika”. Jojo…
Nu, fem år senare, tänker jag att jag nog var lite orättvis som så ensidigt lade skulden på Trumps väljare. De blev utsatta för en superskicklig kriminell demagog med lögnen som vapen. Han och hans anhang utnyttjade skickligt alla tillgängliga digitala medier för att sprida sina fake news och alternativa fakta. Inte alltid så lätt att stå emot kan man tänka sig…
Liked this post? Follow this blog to get more.