För länge sen gjorde jag en låt tillägnad min far (som skulle fyllt 104 i söndags, om han hade levat). Den heter Sök och du finner. “Dimma…” börjar den… att gå i skogen i stilla dimväder gillade fader Gunnar. Han berättade också nån gång om hur han som barn fascinerades av att sitta och lyssna på de vuxna, gömd under bordet. Det finns också med i låten.
Men Sök och du finner är dessutom en vårlåt, så därför passar den bra just nu, inte sant? Ni får texten och en pinfärsk insjungning från hemmastudion (röstmemo på mobilen), därtill som extrabonus en snödroppsbild, plus lite porl. Båda företeelserna förekommer som synes i texten. Väl bekomme!
Dimma – täcke av vit vadd
tyst, mjuk fristad –
tänk Dig kura
under, innanför
litet bords
alltför stora duk
ben utan ansikten
mumlande röster –
så verkar vägen på avstånd
den stora världens brus
drunknar, svinner
i skogens öron-smekande, viskande
all-om-fattande sus
Sök och du finner
Droppe på kvistig gunga
långt, o långt bort
en koltrast börjar sjunga
snödroppar porlar –
– fastän stumma –
smältvattnet sorlar
i markens skumma källarrum
doft av snö
doft av vatten
doft av morgonljus i natten
Sök och du finner
Solen tvekar
ensam lärka pekar
norrut, skulle kunna
men vill inte drilla
och att allt det stora stora
ryms i det lilla lilla?
vad att förlora
i världen den stora
som du inte kan finna
som du inte kan vinna
i världen, den lilla – så stilla, så stilla?
Sök och du finner
Liked this post? Follow this blog to get more.