Visst, utgångspunkten är Karin Boyes berömda dikt – som ju förresten lästes högt i spelarbussen under fotbolls-VM 1994 av förbundskapten Tommy Svensson, på väg från segern mot Saudiarabien mot kvartsfinal mot Rumänien. Den går så här:
I rörelse Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.
Och låter så här:
Men dessa innehållsdigra rader gav upphov till en pendang (fint ord! betyder ungefär “spegelbild, tvillingstycke”) från min sida, som förutom rörelse också har en hel del att göra med det vatten-tema som nyligen aktualiserats på denna blogg. Går så här:
Apropå "I rörelse" Å ena sidan: Fan, vad jag är törstig idag! Å andra sidan: visst, vägen är vacker öknen är bedövande skön men för den skull kan man inte bara avfärda målet: en iskall i Alexandria – för första klunken är mmmm…. superb andra klunken är bara något sämre tredje klunken, nåja, men då har, å andra sidan, överläppen nått första stadiet av viss bedövning, första stadiet av berusning, härligt, härligare än härligt, i det läget är världen hel. Minns med glädje en viss pint of Guinness på Jersey 1988.
Tänker vidare så här: Antingen ligger vattnet relativt stilla – hav, sjöar, pölar – eller så är det på väg nånstans – horisontalt i ex.vis floder, eller vertikalt, som regn. Men en tredje möjlighet är att det kan bli inmundigat av oss homo sapiens sapiensare, som silverkristallklart dricksvatten, eller t.o.m. i s.k. öl-form.
Slutsats: Vad vore vi utan vatten? Hur stode vi oss? Svar: Vi vore totalt uttorkade, såväl andligen som lekamligen!
Liked this post? Follow this blog to get more.