För två år sen befann jag mig ombord på Hammonia Galicia, på väg från Auckland, Nya Zeeland, till Cartagena, Colombia, via Panamakanalen. Här några bilder från nyårsafton:
Och tillika ett utdrag ur min resedagonattbok, från 31 dec, 2016:
Gårdagen utvecklade sig överhuvudtaget fint, efter en småtrist start. Efter det där snacket med andrestyrmannen gick jag föröver för första gången på Hammonia Galicia. Jag hade med mig två öl i ryggsäcken, förutom kikare, kamera och läsebok (Murakami). Jag använde mig bara av ölen. Hade en riktigt fin stund sittande i solen (epifani-klass), drickande öl, blickande ut över det blå havet, tänkande: Ah, här sitter jag på nyårsafton och dricker öl i solen mitt ute på havet och mår särdeles gott…
Jag hade fått veta att det skulle bli grillning, fest och glam på kvällen, för att fira det nya året. Så blev det. Det var fint, men långt ifrån lika festligt som ekvatorsfesten på Aglaia. Men jag snackade med en äldre (dryga 50) trevlig man från Filippinerna. Han berättade att han jobbade i köket, att han varit till sjöss hela livet, men nu kanske tänkte gå iland om ett par år, att han hade fru och tre barn iland, osv. Han bjöd på cigg (vilket inte rubbade mitt beslut att ge fan i rökandet den här resan) och en del uppsluppna härliga skratt. Senare pratade jag politik med chiefen, och utbytte diverse glada tillrop med övriga. Drack öl, men maten var inget vidare, åt väldigt lite. Maten här är genomgående sämre än på Aglaia.
Drog mig undan ganska tidigt, tittade på solnedgången. Återvände ändå till festen, i akt och mening att fastställa om det är någon större skillnad på Johnny Walker-whisky och Teacher’s, men det gick inte, för Walkern var utdrucken. Kaptenen och några andra kollade på Guns & Roses på teve, plus en del andra för mig okända rockgrupper. Jag frågade om det fanns någon gitarr ombord? Jodå, det fanns det, och den langades fram, men visade sig omöjlig att stämma. Jag försökte verkligen, men… någon hade satt rena nylon-diskant-strängar som a-sträng och d-sträng, samt rört ihop stämskruvskopplingarna som fan. Jag fick ingen ordning på den; slutade med att en sträng gick av, snopet nog. Men ingen brydde sig egentligen, verkade det som.
Redan vid niotiden gick jag ändå upp till min hytt, var liksom ingen action där nere. Gick och la mig, men satte telefonen på väckning 11.50. Strax före den tiden vaknade jag dock, och tog bort alarmet. What the fuck, tänkte jag, vem bryr sig om ett jävla nyår…
Väcktes ändå plötsligt, 1 minut i 12, av den våldsamt högljudda signalen på min lokaltelefon. Hey, klockan är en minut till midnatt och vi är ett gäng som tänker fira detta med champagne på bryggan. Kom upp, för fan!
Och det gjorde jag. Kom upp med en sjuhelsickes fart, på bryggan precis i tid för nyårsskålande. Alla befälen var där, för en stund av nästan lite förbrödning. Togs (urusla) kort med min telefon för att föreviga detta för mig unika tillfälle. Gick ut på bryggvingen, såg Södra Korset, tänkte på Taubes ”under Sydkorsets stjärnor”… Alltihopa kom väldigt som en överraskning för mig, och kändes bra och gott inombords, vilket gjorde det lättare att med någon tillförsikt krypa till kojs för första gången under året 2017.
Liked this post? Follow this blog to get more.