Just det, bordunlåtar, eller “modal music”, som den fantastiske banjoisten och gitarristen Tony Furtado en gång menade att jag menade, när jag berättade att jag var väldigt svag för låtar som liksom accepterar att man spelar ett ackord hela tiden, eller intonerar en enda bordun som ackompanjerande grundton låten igenom. Man kan kompa med ett enda ackord, men det är inte säkert man gör det. Man måste inte. Det kan sitta gött med vissa små ackordskiften, men man måste inte. Tony Furtado spelar en hel del sånt; här ett fint exempel: False Hearted Lover (skriven av Levon Helm förresten).
When my earthly stay is over, sink my dead body in the sea
You can tell my false hearted lover that the whales will watch over me…
Wow, säger jag bara, såna textrader vill jag också skriva! Tror jag ska försöka skriva en sån låt… Och testa den med Soggy…
En annan typ av låt – här har vi minst tre obligatoriska ackord! – which takes my breath away – är en sån här berättande ballad (av det medeltida slaget, isländsk typ). Saker o ting bara händer, ofta med tragisk utgång, det liksom ingenting att göra åt saken. Det är Tony F igen: Staggerlee.
Staggerlee shot Billy, he shot that boy so bad / the bullet went through Billy, and broke the bartender’s looking-glass…
Liked this post? Follow this blog to get more.