Det är tur att barnbarn Bertil nu uppnått den mogna åldern av 5,5 år, och därmed kan tänkas vara mindre intresserad av farfars missväxta högra stortånagel. När han var sisådär 10 månader ung var han smått fascinerad av detta missfoster till tå, och undersökte det noggrant (se bild nedan). Jag fick den här skadan när jag besprang Stockholm Maraton för senaste (och sista) gången, 2015. Det var regnigt och kallt, och jag hade för trånga skor.
Trodde den var död, nageln, men så var det inte. Den bara växte snett och förtjockades abnormt. Och så har det förblivit, i nästan 10 år. Nageln har ändå inte direkt varit mig någon nagel i ögat, inte förrän nu på slutet. Den började ömma en smula, och djärvdes skava på pektån bredvid.
Så jag fattade det djärva beslutet att uppsöka Trandareds fotvård, på Trandared. Pernilla Johansson, leg. fotterapeut, tog hand om den missbildade nageln på bästa sätt; slipade ner den, petade och putsade, tills den antog ett rosenknoppsliknande utseende (se bild nedan).
Som sagt, barnbarn Bertil behöver inte vara ledsen för detta. Ingen behöver vara ledsen för detta. En glad nyhet mitt i allt elände!
BILD till höger: EFTER. Visst är den tjusig, eller hur?
Liked this post? Follow this blog to get more.