Precis, några otroligt intensiva timmar med 2 barn, 2 respektive, och 5 barnbarn. Det är så intensivt att jag knappt vet vad jag heter; med maten och drycken och att hålla alla glada och nöjda. Nyttig påminnelse, så man fattar hur många kvinnor hade det fordom, exempelvis min farmor Lydia. Vi firade ofta jul hemma hos henne, tillsammans med min faster och farbror och kusin. Och gamla farmor hade ordnat allt och hade koll på allt… Hon var fantastisk; gladde sig mitt i allt, gapskrattade t.ex. gång på gång när hon satte sig på en pruttkudde som min kusin tagit med sig ett år, minns jag.
Sån var jag idag. Gladde mig. Det som gladde mig mest var nog att alla synbarligen uppskattade maten; kalkonen med den goda gräddsåsen och brysselkålen slank ner i ett nafs, liksom ostkakan med grädde och sylt. Alla barnbarnen smaskade i sig så det var en fröjd att se!
Här är allihop på ett knasigt gruppfoto med självutlösare:
När de hade gått lutade jag mig en stund… det var välförtjänt, tyckte jag…
Liked this post? Follow this blog to get more.