15 april till 4 maj 2018 besökte jag Afrika för första gången. Det var en gruppresa, ordnad av Världens resor. Vi landade i Namibias huvudstad, Windhoek, och gjorde sen en sjusärdeles road trip; först ut till kusten i Namibia, sen via röda sanddynerna och de hundratalsårgamla döda träden i Namib Naukluft-öknen till Okowangoflodens delta i Botswana bl.a. Resan avslutades vid Victoria Falls, i Zimbabwe, på gränsen till Zambia.
En stor upplevelse, behöver jag säga mer…
Jag tror att jag berört denna resa på olika sätt tidigare på bloggen (i t.ex. Torka och Se mig i mitt friska öga. Nöjer mig här med att hänvisa till ett rikt bildgalleri på Flickr för den hugade: African Impressions 1, 2, 3, 4 och 5.
Bland alla fantastiska landskap och spektakulära fåglar och djur minns jag nu plötsligt den makalösa växten Welvitschia Mirabilis; en ökenväxt som kan bli upp till 1.000 år gammal, med rötter som sträcker sig 80-100 meter ner i den torra ökenjorden, på jakt efter grundvattnet. Den växte ensam där, ingen annan växtlighet inom synhåll. Den fyller en med vördnad…
Liked this post? Follow this blog to get more.