Apropå den nyss återinförda vintertiden (som ju egentligen är normaltid), och apropå en hel skvadrös av elände som pågår i världen, skall ni få er en riktigt fin dikt till livs, av den värmländske poeten Bengt Berg:
Som kalla musfötter
över ett loggolv
tickar vi oss fram
mot vintertid.
Mörkret insvept i kyla,
färgerna falnade
men hatet glödgat
som osmitt järn.
Världen tycks förvandlad
till en enda vapensmedja,
orden fred och försoning
verkar helt utopiska.
Och ändå, trots allt
och alla de andra orden,
har vi något annat val
än att fortsätta
som om en annan
värld vore möjlig, lika
möjlig som en sparktur
på Vintergatan.
Liked this post? Follow this blog to get more.