Att leva sunt och dessutom njuta av detta (10 km löpträning om dan, hårt ransonerat snus, mus o brännvin, kalla avrivningar) torde vara ett utmärkt sätt att leva; liksom att leva osunt men inte njuta av det utan jobba hårt för att ta sig ur skiten (sex, drugs & rock’n roll kombinerat med fet mat och stillasittande framför teven t.ex.), det lär ju också vara en god livshållning.
Men frågan är vad som är mest bäst, eller minst dåligt: 1) Att leva sunt men inte njuta av det? Eller: 2) Att leva osunt men njuta av det?
Det är trots allt inte bara fysiskt välmående som är viktigt. Lika väsentligt är det psykiska välbefinnandet; en sund själ i en sund kropp. Helst inte bara en kropp, helst inte bara en själ, helst en kroppsjäl som njuter av livet i denna jämmerdalen (mot alla odds).
Och hur nå dithän? Jo, följ rådet från den gamle vise på Söderljungen: Lev din bestämmelse…
Liked this post? Follow this blog to get more.