Dock inte på någon blommande ö, som i den berömda visan. Men vågorna kluckar mot strand, jodå, bara sisådär 200 m bort. I den mån man nu kan höra dem genom dånet av motorbåtar med totalt överdimensionerade racermotorer – en och och annan tuftuffande tändkulemotor, något mer människoljud skall icke beblandas med vattenkluck och måsarnas skrin. Och de där vrålande idiotfordonen, vattenskotrar eller vad de heter, bör självklart omedelbart förbjudas och destrueras!
Befinner mig alltså i god väns röda torp med vita knutar strax utanför Öregrund. Det är solig sommarmorgon och alldeles utomordentligt ljuvligt här.
(Fast jag måste förstås först skriva till er, kära medbloggister, och till på köpet på min padda, som jag i grunden är mycket avogt inställd till. Innan jag kan gå barfota ut i det daggvåta gräset, alltså.
Datorn tokflimrar…
Några bilder lägger jag inte ut, för det vet jag inte hur man gör med paddluskan.)
Liked this post? Follow this blog to get more.