Kaktusar som blommar, det är något visst med det. Taggiga, avvisande, uttorkade står de där i år efter år – och så plötsligt: en underskön rosa blomma slår ut. Det skapar en kontrastrik skönhet som jag mycket förtjust i; det taggiga blandas med det vänaste sköna…
Så här såg den ut i soluppgången:
Tilläggas kan, att även skönhet utan taggar står att finna i denna den bästa av världar – dock klippkärv:
Liked this post? Follow this blog to get more.