Dagarna på Öland (de allrasom ljuvligaste) börjar närma sig sitt slut. I morgon drar jag västerut, bort från den svalkande, smått dimmiga, perfekttemperaturien, i riktning mot det kvava inlandet.
Roligast idag var bekantskapsstiftandet med två aerotomaner: den fyrfläckiga trollsländan och lärkfalken. De synes båda älska sitt luftiga habitat, och behärskar det synnerligen virtuost.
Inte alls otänkbart förresten, att den ena skulle kunna fånga och äta upp den andra (kanske redan i luften). Jo jo, så går det till här i världen.
Men tja, det värsta som kan hända är väl just att man dör… och frågan är om det är så förfärligt egentligen? Ja jo, själva övergången är nog inget vidare, det är klart (men sen blir det nog lugnt). Och så har vi ju de efterkommande förstås; inte så livat för dom direkt.
Nåväl, hur en vänner sek så haur en röva där bauk… Det vet säkert både fyrfläckstrollsländan och lärkfalken. Det gäller helt simpelton o ta vara på dä som ä, mens tid ä, om en säger så.
Liked this post? Follow this blog to get more.