Idag far jag dit, till det land som fordom låg där Vättern nu ligger, men som nu huserar en liten bit ut i Östersjön, från Kalmar räknat. En vecka skall jag tillbringa på denna ljuva ös land, Öland alltså (eller som engländarna plägar översätta det till: Islandland).
Här är (nästan) allt som det var förr. Ta detta med lärkorna t.ex. I fastlandssverige har sånglärkan minskat med 80 procent; på Öland ljuder lärksången över varje fält, precis som jag minns det från annodazumal. Och likadant är det med många andra fågelarter. Beror väl antagligen på att ölänningarna sköter jordbruket med lite gammeldags metoder; allt måste inte vara sterila monokulturer, de öländska bönderna kanske inte nödvändigtvis måste tjäna så maximalt mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid? Jag vet inte. Nåt är det.
Och blommorna ska vi förstås inte tala om. De överflödar på den kalkrika jorden. På det världsunika magra alvaret kombinerar de överflöd med kryperi; håller sig några få centimeter över marken bara.
Ja, vi får se hur flitig jag blir med inläggen på bloggen under veckan. Upplevelserna i första hand, blogginläggen i andra (hand). Noterar i alla fall att jag var mycket bloggaktiv senast det begav sig, i juni 2021 nämligen. Då tillbringade jag också en vecka på solens och vindarnas ö. Nedan får ni inte mindre än 12 länkar till vad jag skrev om då; tänkvärt och roligt som vanligt; texten ackompanjerad av utsökta bilder. Väl bekomme!
Ölandssemester
Rättelse
Cattle Design
Horisontalisering
Och så va det då blommera
Aftonstämning
Apropå skoja bort
Om hörapparaters välsignelse
Öländare
Slaget om Öland
En Ent
Prästkragar
Liked this post? Follow this blog to get more.