Minns att farsan vid nåt tillfälle menade på att det inte va lönt att plantera nån häck eller träd eller vad det nu va som skulle planteras, eftersom han snart skulle dö i vilket fall som helst. Nä men farsan, sa jag, du ska väl inte leva som om var dag va den sista? Man måste leva som om var dag va den första, sa jag, och låtsades va levnadsklok som fan. Den som planterat ett träd har inte levat förgäves, kinesiskt ordspråk, carpe hela jäkla dan (o natten med, för den delen), osv osv. Jo jo, det låter sig sägas, det där. Inte lika lätt att leva upp till alla gånger. Alltnog, av det där blev en liten låt sisådär tio år senare:
Att leva som om var dag var den sista - låter desperat Som vore man rädd att mista allt skräp man skrapat ihop Som vore nåt mindre tillspillogivet av att under en enda dag girigt söka leva resten av livet Nej, nej, mycket större då att leva som om var dag var den första Som om var dag var den första Som vore det helt naturligt att stiga med solen ur sängen och törsta Att känna, ana, dansa sinnenas dans här och nu, så alldeles nog inte önska sig bort någonstans Förundras över vardagens ting som glimmar och blänker runt omkring verkligen möta dom mänskor man möter Ja, ja, att verkligen veta: den som fortfar att leta han finner Han finner till sist det han söker Var dag den första Stiga med solen och törsta Var dag, varje dag Den första, den största Varje dag, Varje dag dag dag Att leva som om var dag var den första Att stiga med solen ur sängen och törsta Ja, ja, att verkligen veta den som fortfar att leta han finner till sist det han söker
Liked this post? Follow this blog to get more.