Varbergsvägen är inte den som går från Borås till Varberg. Nej nej, det är den som går från Broaryd till Varberg, väg 153 nämligen. Så var det när jag var barn, och så är det än. Åt andra hållet gick Varbergsvägen till Skeppshult förresten, dit man kunde cykla och träna fotboll med Skeppshults BK; en liten smal oljegrusaväg var det. Om det inte råkade va fotboll på Ljungavallen förstås, då gick ju den före.
Men Varbergsvägen gick också från byn och ut i världen. Till “kontingenten” som morbror Georg sa. Man kunde ta färjan i Varberg och åka över till det feda bonnlandet Danmark på andra sidan Kattegatt. Där körde dom på höger sida av vägen, bara en sån sak. Och det gjorde dom också ner i Tyskland. Och kom man väl dit så fanns det inga gränser för vart man kunde ta vägen.
Häromdagen upptäckte jag poeten Ingela Strandberg, en sinnesfördjupare helt i min smak. Hon har bott nästan hela sitt liv i Grimeton, strax utanför Varberg. Vilket inte innebär att hon inte längtat bort ibland (vem gör inte det?). Väg 153 gick förbi strax utanför husknuten. Den lockade och drog… 1991 gav hon ut diktsamlingen Väg 153. Jag citerar inledningsdikten:
Ode till väg 153
Som jag längtar
att likt ett våldsamt skyfall
få rinna längs din asfaltshud, bort, bort,
få följa dina kurvor
förbi skogarna, få ligga
dallrande i timmerbilarnas
kåddoftande möten, få sugas in
i dina vita streck och uppgå
i färdandet. Längtan bort, o, väg, du vet!
Du hör långtradarnas sång
om morronen, bromssuckarnas
utdragna rop i frostluften.
Du ser ostfrallan och kaffet
på motellet, där en nyskild kvinna
med stora bröst klirrar med porslinet
och där semlorna svettas under glas
i sina pösiga gräddblusar.
Som jag längtar
till värmen där,
till morronkaffet
och skratten,
till svordomarna och resan vidare!
Som jag längtar
till truckdriverns händer,
en kyss, en enda, mellan
vehiklarnas tystnad, där granskogen
ännu andas i lasten, där de tämjda
bilarna från Södertälje ännu drömmer
om sina ofödda farter!
O, väg 153, en natt ska jag
gå ut och lyfta dig upp ur
landskapet och rista dig
som en trasmatta i glädje
över dina sträckors möjligheter!
Liked this post? Follow this blog to get more.