Tänk ändå, så rasande självgott inbilskt att inbilla sig att det finns en gud speciellt för oss människor! Ja, kanske till och med en god gud för mig, personligen. En som tar hand om oss och öser sin kärlek över oss… Som har gjort just människorna till skapelsens krona, långt mycket viktigare och större än allt annat levande och dött i universum. Han har till på köpet gjort oss ”till sin avbild”, som man kan läsa i bibeln. Så vi är som han, han är som vi! Wow!
Men graden av oförskämdhet i allt det här mot alla de andra stackars djuren sticker i ögonen. De får finna sig i att vi är satta att härska över dem och göra precis vad vi vill med dem…
Och det där med att han är som vi… det låter inte så lovande faktiskt. Tycker inte vi är så bra jämt med allting, nä det tycker jag inte…
Och verkar det trots allt inte lite misstänkt att det skulle finnas en gud så precist specialanpassad till att passa just oss? Gör inte detta faktum, att det skulle kunna finnas skäl att misstänka att det är vi som skapat honom, och inte tvärtom? Kan det verkligen ha gått till så, att han sagt till sig själv: ”Nu ska jag skapa ett par varelser, ett par människor, som liknar mig, låta dem föröka sig och uppfylla jorden.” (Ja, jorden är självklart universums centrum, för där bor ju vi! min komm.) ”Sen ger jag dem lite fri vilja, och ser om de kan uppföra sig som jag vill. Kan de inte det, skickar jag dem till den andre, till belsebub, den satans odågan.” (Verkar med förlov sagt som ett hejdlöst absurt infall av gud, om ni frågar mig. Men visst, han hade kanske tråkigt där uppe i himlen, måste hitta på nåt, liksom.)
Ja, och det måste ju i så fall finnas en motmakt till gud. Det där med att han tar hand om oss och öser sin kärlek över oss… Det kan ju knappast gälla dem i Ukraina (och många många andra) just nu t.ex. Nej, gud kan inte samtidigt vara god och allsmäktig, det märks varenda dag på allt som händer i världen.
Ja ja, man kan inte annat än beundra den där stora hjärnan vi går omkring med. Vad den kan hitta på! Nåt så sanslöst inbilskt självgott som det här med religionerna! Vår stora hjärna har kommit på, att eftersom vi ju är bäst och störst, så kan det inte vara någon slump att vi lever här på universums centrum, den blå planeten. Nej, vi ingår i guds gudomliga plan. Vi är till och med viktigast i guds gudomliga plan.
Visst är det urbota dumt – och livsfarligt för alla inblandade, som tror att just deras religion och ingen annan är den heliga och rätta. Historien visar med all önskvärd tydlighet vad dylik fanatism leder till.
– – –
Men, å andra sidan… Människor har i alla tider behövt allt det här som tröst, när allt ser för tungt och jävligt ut… Om det inte blir bra här i detta livet, så blir det det på andra sidan. Och jag förstår oss – känslomässigt – det gör jag faktiskt…
