Har just lyssnat på en timslång intervju med Lise Tamm, sedan november 2024 generaldirektör för Jämställdhetsmyndigheten (Kvartals fredagsintervju). Kan konstatera att vi (hon och jag) är överens om i stort sett allting (åtminstone det som togs upp i intervjun).
Lise Tamm slår fast att det givetvis finns en synnerligen fördärvlig (“toxisk”) maskulinitet, men menar att också femininitet kan vara destruktiv. Men det hon betonar ännu mer, är att den schysta (korrekt stavning, enligt SAOL) maskuliniteten måste få ta plats och träda fram.
“Hur är då en schyst man?” frågar intervjuaren Jörgen Huitfeldt. Jo “respektfull, ansvarsfull, som tar hand om, som är rättvis, tar hand om sina barn, som vill leva ett jämställt liv, som respekterar andra, som är ödmjuk, intresserad, nyfiken, aktiv”, skissar Lise Tamm.
“Och vad är då skillnaden mellan en schyst man och en schyst kvinna?”, undrar Huitfeldt vidare. “I stort sett ingen alls”, svarar Tamm. “Schysta män och schysta kvinnor liknar varandra i hög grad.”
“Men på gruppnivå finns förstås tydliga skillnader mellan könen” (de två biologiska som finns, i första hand), fortsätter hon. “Vi är olika på flera sätt, och ofta intresserade av olika saker. Men vi kompletterar varandra. Och det viktiga är de mänskliga, schysta drag som vi delar.”
Kunde inte sagt det bättre själv. Ansluter mig lekande lätt via mitt hygglighetsideal till de schysta männen…
