Månad: september 2024

Är jag (ni) woke?

Tillhör man woke-kulturen skriver man troligen under på de flesta av följande utsagor:

samhället präglas av förtryckande strukturer och är systematiskt rasistiskt, sexistiskt, homofobt och transfobt
nationsgränser är en förtryckande konstruktion
samhälle och tradition är bakåtsträvande fiktioner
manlighet är något negativt (”toxiskt”)
de flesta människor är sköra
samhället kännetecknas av intersektionell hierarki, dvs. vissa grupper är mer privilegierade än andra grupper; t.ex. män jämfört med kvinnor, vita jämfört med svarta
att ge stöd till dem som är mindre privilegierade än en själv är moraliskt påbjudet
oliktänkande (som inte håller med woke-kulturen om allt) är moraliskt förkastliga människor
biologiskt kön finns inte, bara upplevd könsidentitet

Hämtat ur Den mjuka staten (2024), Olsson & Grönqvist Olsson, som i sin tur hämtar det från Williams: Så vann woke. Den elitistiska rörelsen som hotar demokrati, tolerans och sunt förnuft (2023)

Medan jag funderar på om jag håller med om detta, så kan väl ni fundera på om ni håller med om detta.

Regnbågen går ner i Bergsbo

Jo, så är det. Här är bildbevisen. Tyvärr befann jag mig fortfarande i pyjamasen när denna vackra syn utspelade sig utanför köksfönstret, och var sålunda förhindrad att uppsöka själva nergångsplatsen. Men det var väldigt tydligt att den (regnbågen alltså) , i det här fallet, nådde marken i Bergsbo. Om vad som eventuellt kan finnas nånstans över regnbågen (Somewhere Over the Rainbow) vet jag mindre. Har ingen aning, faktiskt. Men nån liten blå fågel kanske…?

Smått otroligt?

Är det inte smått
otroligt
att det gått så långt
att det snart är
oktober?

Jag menar
igen?!

Årsvarv efter
årsvarv
ritar sina
årsringar
i oss

Det går så
fort…

Vore väl
bättre
att växa
långsamt
med täta
fina årsringar
som en tall
i inre Norrland

Vinst och förlust

Det stod en man i tobaksaffären på Mariedalsvägen.

Han sa:
– Jag är nu 85 år. I förra veckan vann jag,
i form av checkar hos Kapp-Ahl,
tusen kronor på Bingolotto.

Kläder har jag så det räcker livet ut.
I vintras fann jag min fru död på golvet.
Jag har en son i USA. Ibland skriver han ett brev.
Någon jag vill ge checkarna till har jag inte,
grannarna känner jag inte.
Nu undrar jag, sa mannen och såg på mig,
vill du köpa dom för halva priset?

– Nej tyvärr, sa jag, även mitt klädkonto är ringa.
Jag kunde ha tillagt:
För sådan är inte världen
att man kan byta ut det man en gång vunnit
eller få tillbaka det man en gång förlorat.

Ur Nyss tänkte jag på Florida bar i Rio de Janeiro, av Stig Johansson

Ironi

Mitt förra inlägg var ironiskt. Greppade ni det? Jag sa/skrev tvärtom mot vad jag menade. Trump verkar ju va en jävla skitstövel, det ser och hör man så fort han visar sig och öppnar munnen. Och hans kvinnosyn ska vi ju inte tala om… rena skräckexemplet.

Även inlägget Sanitär olägenhet här på bloggen dröp av ironi. Det hängde ni väl med på? Eller? Så så, bli inte förbannade nu bara för att jag frågar. Ironi är ett synnerligen vanskligt begrepp. Man kan aldrig vara säker på att innebörden går fram. Kan slå totalt fel när man minst anar det.

Ett känt exempel är Ett anspråkslöst förslag (A Modest Proposal), en satirisk synnerligen ironisk artikel skriven författad av Jonathan Swift 1729. Han propagerar där vältaligt för hur fattiga irländska föräldrar skall förbättra sin situation. De bör naturligtvis sälja sina övertaliga barn till de rika, vilka sen kan tillreda de små telningarna på läckraste sätt, och helt enkelt äta upp dem.

I själva verket var Swift dödligt förbannad på (de engelska) myndigheterna som inte gjorde ett dyft för att hjälpa de fattiga. Han ville väcka opinion. Vad hände då? Jo, Swift blev åtalad för sitt inhumana förslag. Man tog hans skrift på allvar. Missade ironin.

Ändå kan man (jag) inte låta bli att ironisera ibland. När man tycker nånting är så urbota idiotiskt dumt…