En sån underbart perfekt typiskt svensk sommardag vi har haft idag! Eller hur?! Sisådär drygt 20 grader i skuggan, växlande molnighet, blå himmel och vita stackmoln… Finns det nåt bättre väder? Kände mig lite som “gamle Hurra”, i tredje strofen av Gustaf Frödings dikt Vackert väder, när jag blickade ut över sjön:
Gamle Hurra stod på branten vid sin stugudörr, kanske i hans gamla hjärta lyste solen, lyste livet litet varmare än förr. Gamle Hurra, gamle Hurra, kanske tänkte han som jag: det är ändå skönt att leva – vilken strålande, orimligt obeskrivligt vacker dag!
Fick syn på ett dokument på datorn skapat 7 januari 2012: Bluesy Mix. Blev nyfiken och kollade vad det var. Tja, helt enkelt 21 gamla bluesfavoritlåtar. Omväxlande rockigt och utlevande, ibland långsamt och känslosamt (6-takt på låg nivå). Mindes att jag t.o.m. bränt en cd med de här låtarna.
Nu fick jag lust att höra dem igen, så jag gjorde en spellista på Spotify. Tog bara fem minuter. Egentligen oerhört hur villkoren för ens musiklyssnande har förändrats. Allting är så lättillgängligt… Visst, bra, men också risk för överflödets förbannelse. Förr fick man ju kämpa för att hitta den där låten man kanske hade hört på radio. Spela in den på rullbandspelare. Senare, när man var stadd vid lite bättre kassa, kanske man, efter mycket moget övervägande, köpte den på vinyl eller cd. Det mogna övervägandet bestod i att man (alltså jag då) lyssnade på plattan i skivaffären, helst mer än en gång innan man slog till. Alla (så gott som) låtarna måste vara bra, annars blev det ingen affär.
När man sen äntligen tillgång till sina favoriter så lyssnade man, lyssnade gång på gång tills man nära nog internaliserat låtarna fullständigt. Än idag, över 50 år senare, kan jag i princip texterna utantill och kan sjunga med för full hals när jag hör Elton Johns Tumbleweed Connection eller Cornelis Poem Ballader och lite Blues. De var de första LP:skivorna jag köpte när jag blivit med grammofon i 20-årsåldern, cirkus 1970.
Blues är verkligen mitt hjärtas musik. Minns när en lärarvikarie i realskolan en gång tog med sig och spelade en skiva med Josh White på lektionstid. Tror knappt jag hört nån blues tidigare. Nu kände jag direkt: det här är min musik. Bluestolvorna gick rakt in i kropp och själ. Förstår det inte egentligen: Varför sån direktkärlek till denna för mig helt okända musikgenre?
Sen blev det ju så att jag började spela gitarr. Och blues kunde man spela bara genom att kunna tre ackord! Fantastiskt. Än idag kommer det lätt bluesiga harmonier när jag kliar på gitarren. Lyssnar dock mer sällan på blues; det är verkligen en live-genre. Lätt att spela, men mycket svår att spela bra, med den rätta känslan. Det monotona harmonimönstret riskerar att bli monotont.
Lik förbannat delar jag härmed länken till min Bluesy Mix-spellista. God lyssning!
Den här låten Tre små gummor har nästlat sig in i mina allra innersta hjärngömmor (se tidigare inlägg). Den tycks mig plötsligt som en näst intill fulländad naivismens höga visa: så enkel, så rörande, så oskyldigt naiv…
Texten härrör ursprungligen från en läsebok för barn, skriven av Anna Maria Roos, med titeln Fyra barn i Biskra – sagor och verklighetsskildringar (1909). Den skall ha innehållit fyra strofer, så här lyder den första:
Tre små gummor skulle gå en gång till marknaden i Nora som räcker hela dagen lång och fröjdar små och stora – Ja, vi ska ha roligt, sa gummorna små, vi ska ha roligt, det kan ni förstå, och åka karusell och äta karamell och fröjdas hela dagen i Nora!
Anna Maria Roos föddes i Stockholm 1862 och dog i Bombay 1938. (Vad gjorde hon i Bombay, undrar jag, nyfiken så jag kan dö.) Hon var ”lärare, författare, teosof och sångtextförfattare”, säger Wikipedia. Hon skrev flera läseböcker för skolbarn, bl.a. I Önnemo, vilken jag har ett svagt minne av att ha läst (en vackert röd bok, som doftade gammalt, minns jag…).
Anna Maria Roos på 30-talet
1915 publicerades texten igen, denna gång med musik, i samlingen Lekar och sagospel.
Den version vi känner (kände?) idag har en annan melodi, och något modifierad text:
Tre små gummor skulle gå en gång till marknaden uti Nora. Tre små gummor skulle gå en gång till marknaden uti Nora. Vi ska ha roligt, sa gummorna de små, vi ska ha roligt, det kan ni väl förstå. Åka karusell, och äta karamell, och fröjdas hela dagen uti Nora. Vi ska ha roligt, sa gummorna de små, vi ska ha roligt, det kan ni väl förstå. Åka karusell, och äta karamell, och fröjdas hela dagen uti Nora.
Jag är omåttligt förtjust i Magnus A:s (?) version, som jag hittat på nätet, publicerad under rubriken ”Midsommar för barn: Tre små gummor (skulle ut och gå, till…)”, 20 juni 2019. Den är så lågmäld och enkel – och därför så djup…?
Om vi tittar lite närmare på texten, så finner vi det lite märkligt och ljuvligt att dessa tre gummor i sant systerskap tänker sig till marknaden i Nora tillsammans (tänk på tiden, detta hände trots allt för 100 år sen). Inte ett spår av några otrevliga patriarkala män som lägger sig i, nej då. Och gummorna ska ha roligt, det är inget mer med det. Och vad består detta roliga i? Jo, av att åka karusell och äta karamell! De är fullt nöjda med dessa oskyldiga nöjen. Här är det minsann inte frågan om att supa till det eller ta några droger inte! Nej nej, inte alls, karusellen och karamellen räcker så väl för att fröjdas hela långa dagen.
Och inte kan det väl vara så märkvärdigt med en simpel marknad i lilla Nora? Men jodå, det tycker gummorna! Roligt för såväl stora som små, bättre finns inte.
Det handlar om tre gummor som visserligen är små till växten, men synnerligen stora när det gäller integritet och självständigt handlande.
Ack, om livet ändå vore så enkelt; tre kamrater tillsammans hela dagen i fröjd och gamman, karuseller och karameller. Sedan åter till vardagen, i full tillfredsställelse efter denna härliga dag.
Via gruppen “Spindelnätet” på Facebook har jag fått veta att det var en kärrspindel jag fotat häromdagen (se förra inlägget).
Från Wikipedia: Kärrspindel (Dolomedes fimbriatus) är en europeiskspindelart som tillhör familjen vårdnätsspindlar. Kärrspindeln och Skräddarspindeln (Dolomedes plantarius) är de två största spindelarterna i Sverige. Kärrspindeln trivs i kärrliknade miljöer och jagar bland annat fiskyngel och insektslarver på vattenytan.
Som fullvuxen har kärrspindeln en mörkbrun kropp med ljusa, längsgående band på sidorna. Unga kärrspindlar är vanligen ljusare. Honan kan nå en kroppslängd på upp till 22 millimeter.
