Dialog mellan Björn och Elin: (s 92)
– Det ni kvinnor måste komma ihåg är att vi män är ganska enkla varelser.
Jag satte mig upp i sängen.
– Jag undrar om det där stämmer egentligen. Finns något sådant som enkla varelser? Finns det människor, kvinnor eller män, som aldrig gör sig till, aldrig ljuger, aldrig slingrar sig eller grubblar eller tänker sig för två gånger? Jag tror inte det.
– Jaså? Få höra då.
– På håll ser nästan alla människor normala och vanliga ut. Enkla och oskyldiga och utan baktankar. Men kommer man bara lite närmare börjar bilden förändras. Hittills har jag inte träffat en enda människa som är så kallat vanlig. Vardagsmänniskor, enkla varelser, genomsnittsmänniskor, vanligt folk – jag har ännu inte träffat några sådana och jag har ändå jobbat som husläkare i över tjugo år. Alla har sin historia och alla har sin egen individuella förmåga att trassla in sig i sin särskilda variant av knöligheter. Enkla varelser existerar inte.
Björn la huvudet på sned och log som åt ett gulligt litet barn, och jag fortsatte:
– Enda skillnaden mellan dem som hävdar att de är enkla varelser och dem som om sig själva tänker att de är komplicerade är ideologin bakom, vem man vill se sig som. Något annat som går igen är en tendens att tro att man är osedvanligt känslig. Det är ingen som är osedvanligt känslig. Vi är känsliga allihop, vi darrar och skakar av känslor dygnet runt, skillnaden ligger i förmågan att dölja och förtränga, det är allt.
Ur romanen Nästa!, av Nina Lykke.
