Apropå gårdagens paddmöte vill jag berätta vad uttrycket walking the toad står för. Jo, att “gå paddan” är lika med att “paddgå sig fram genom livet”, vilket ju är vad vi alla håller på med. Paddorna tar ju sig fram gående eller kravlande, sällan hoppande som grodorna. Det ser smått mödosamt och oregelbundet ut; ett ben då, ett annat sen, som det faller sig. Alla fyra benen rörs självständigt ett och ett, ser det ut som.
En av mina första låtar (har väl snart 10 år på paddnacken) hette just Walking the Toad. Den beklagar det tunga i paddgången genom livet, men är ändå trotsig: If I lose my grip, I will take flight! Den går så här:
I came into this life
and thought that all was well
everyone was feeling fine
as far as I could tell
But now I know, just livin’ life
will slowly gnaw you down
All the rest will tell your-poor-self to shove it!
Piss off! Scram! Just leave this town!
Walkin’ the toad
Livin’ the load
Diggin’ the mound
Soundin’ the ground
Pie in the sky
Live till you die
Dig it! Dig it!
Broodin’ and groovin’
Sea and earth and air and fire
overflowing colour mire
to hell with all that dare to tear
my rockin’ & rollin’ with my babybear
To hell with sinkin’ down the drain
like a cryin’ child in the drizzlin’ rain
To all who doubt, I shout with might:
If I loose my grip – I will take flight!
Repeat Chorus:
