juni 2024 – Sida 2 – Jörgen T Larsson

Och Frode fyllde åtta år

Hade vissa problem att blåsa ut alla åtta ljusen. Men nåt mer dramatiskt hände inte.

P.S. Och idag står för övrigt hemfärd på programmet…

Och den atlantiska solnedgången guldbrann precis som vanligt

Men katterna gav fan i den förebådade ofärden

Just det, katterna i hamnen verkade inte alls bry sig om att härfågeln förebådat krig och ofärd. De lekte glatt, och den svarta fick vara med (=ingen rasism).

Igår stötte jag på en härfågel vid min sedvanliga morgonpromenad. Att se en sådan fågel var en förvarning om kommande krig och svält, trodde man för länge sen. Men jag blev bara glad när jag fick se den. Den är ju så vacker, åtminstone spektakulär. Erik Rosenberg angav i sin Fåglar i Sverige, som en speciell familj, de s.k. praktfåglarna, vilka voro: kungsfiskare, blåkråka, biätare och just härfågel. Deras släktskap bestod såvitt jag förstår bara i att de alla var så ovanligt färggranna, passade liksom inte in i den mer svartvita eller jordnära färgade nordiska fågelfaunan.

Grimasch om morgonen

Den här vaknade jag till idag, på midsommardagens morgon (klicka på låttiteln):

Nu faller dagg och nu stiger sol
Men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
Med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
En sång om lyckan, den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
För fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
Som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
Men när du vill hålla henne kvar
Blir hennes ögon iskalla
Och du blir bitter som galla

Så faller daggen förutan ljud
Och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
Fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
Det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
Och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen, Ann-Katarin
Och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskilt slags ädelt vin
Som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
Förlorar det sin forna glans
Och du får kvar en tom flaska
Och bittra tårar och aska

Den kom till mig i drömmen. Nynnade den lite försiktigt. Kom ihåg 3 av 4 verser utantill utan vidare, efter alla dessa år (40?) sen jag sjöng den sist. Inte illa.

Meningen med livet?

Jag har hört att meningen med livet är att vara smal, brun och rik. Men jag vet inte riktigt om jag håller med.

Apropå förra inlägget

Om det var någon som till äventyrs kände igen ordvändningarna i förra inläggets lilla dikt, så låt mig här berätta att de inspirerats av Ute på havet, en dikt av Harry Martinson:

Ute på havet känner man en vår eller en
sommar bara som ett vinddrag.
Den drivande Floridatången blommar
ibland om sommaren,
och en vårkväll flyger en skedstork
in mot Holland.

Jag kom att tänka på dessa rader när jag såg några vänners glada Midsommar-tillrop hemma i Sverige på Whatsappen. Allt det där är så långt borta, här nere i solvindiga Portugal. Min dikt blev en travesti på Harry M:s rader: lika lite som man märker att det är sommar eller vår ute på havet, lika lite märker vi av midsommar här nere.