Månad: augusti 2023

Mossa mossa på er alla människobarn!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Må så grankott allihop!

En gång skulle jag passa mitt mittersta barnbarn (3 äldre, 3 yngre) Frode. Det var en fin dag, solen lyste därute. Men vi kunde inte gå ut, Frode och jag, för han hade stukat foten. Det blev så att han tillbringade dagen framför teven, medan jag sysslolöshetsdeppade. Men så fick jag för mig att skriva några rader om hur jag kände mig. Och inte nog med det, textraderna fick musik, det blev en låt. Innebörden av texten är gravt förfärlig – men jag blev på gott humör av att ha skapat något! Ett solklart fall av skaparglädje, helt enkelt.

förstelnade saurien jag
inspärrad lever
mumifierad terminerad jag
insluten lever

solen därute
dunklet härinne

ingenting tänker
ingenting gör
ingenting hör
ingenting ser
drömmer ej längre
längtar ej mer
ingenting hör
ingenting ser

kylan
i skuggorna
bland åren
tiden
som sopar
undan spåren
slickar
såren

förstenade saurien jag
inspärrad lever
mumifierad terminerad jag
insluten lever

sinnesfri
sinneslös

nånting ohejdbart
som satts i rörelse
ingenting blev annorlunda
men allting var förändrat

så trodde jag en gång
sånt levde jag för
dåmera

numindre
mindre så
numera
mer för hand i
munstund

dåmera mera
för de stora djupen
numindre mera
för de små tingens
sinnessvingel
på de stora
djupens
yta

dåmera
numindre

Äntligen har jag kommit någorlunda överens med mitt avancerade ljudkort (egentligen avsett för Soggy). Så här låter en provisorisk version av Morgonhumla, där jag sjunger lite stämsång med mig själv.

Morgonhumla

humlan mumlar slumrig
för zum zum zum
för zum zum zum zum zum
så möjligt hon kan
så ut sin sömn
vill dryga hum hum
så dum så dum
som tror sig kunna flyga

för tung för tung
alldeles för tung
för zum zum zum
för zum zum zum zum zum
för vingar små
kan ej förmå
att tumla rumla
runt i himmel blå

men hu för regn och rusk
utur moln så
grå!
och kyla därtill
så näst intill
olidligt ändå!
humlande
pumlande
sin pollen-
pernod

humlan fumlar
zömnigt
tankspridd
för zum zum zum
för zum zum zum
aååååå…
vingar på tå
för hej o hå
o hur ska det gå?
hur ska det gå att förstå?

flyger ändå…
uti himmelen blå
hallå!
långt långt dit bort
dit ej ens ögat
kan nå!
hallå!

flyger ändå
flyger ändå
flyger ändå
flyger ändå

Åldras är som att bestiga ett berg.
Man blir lite andfådd,
men får en mycket bättre utsikt.

Sitter här och övervakar och iakttar alla inströmmande gratulationer på bemärkelsedan. (Blev nog “bemärkelsedan” där, för att melodin “Med en enkel tulipan / uppå bemärkelsedan / jag har den äran, / jag har den äran att gratulera” flög runt i huvet på mig.) Fyller år idag, nämligen. 73 fulla bast. Apropå bast, så har jag ännu icke inköpt någon bastkjol. Guran i Fantomen sprang ju jämt runt i en sådan, om ni minns. Har alltid tänkt att ett dylikt plagg måste ju i alla fall definitivt vara att föredra i den fuktvarma djungeln, jämför med Fantomens tighta trikåer. (Undras förresten om Guran hade något under, kallisonger eller så…?) Ja, här är jag förstås i högsta påverkad av en annan kanonlåt: Fantomens brallor, med Trazan & Banarne:

Ingen har sett Fantomen utan kläder
Klädd i pyjamas och stövlar av läder
Han drar nog bort en rand där fram
När han kissar bakom trädets stam

Oh vandrande vålnad kliar inte sviden
När du knegar i djungeln hela tiden
Gör som Guran skaffa dig en kjol
Det är bättre under Afrikas sol

Ingen har sett honom kavla upp ärmen
Ljusblå lekdräkt trots fukten och värmen
Men han blev nog frusen om sin häck
Om han satt i grottan alldeles näck

Oh vandrande vålnad kliar inte sviden
När du knegar i djungeln hela tiden
Gör som Guran skaffa dig en kjol
Det är bättre under Afrikas sol

Fantomen lättar inte på kalsongen
Nej han håller värmen stången
Ibland tar han på sig ännu mer
När Mr. Walker sig till stan beger

Oh vandrande vålnad kliar inte sviden
När du knegar i djungeln hela tiden
Gör som Guran skaffa dig en kjol
Det är bättre under Afrikas sol

Den låten har jag sjungit många gånger…

Jaha, det blev ett väldigt förvirrat och rörigt inlägg det här. Hade egentligen tänkt spela in nån låt och lägga ut, men får ingen ordning på ljudkortet (det är alldeles för fint för mig). Jag slänger in en bild på jubilaren som avslutning.

… som kanske bara (inte så bara!) lyssnat till Albatross, och tänkt: Vilken fantastisk låt! Och därvid missat att verkligen uppfatta texten (själv hör jag aldrig vad nån sjunger numera; måste kolla på nätet i efterhand), eller kanske störts av att den är på utrikiska (englisch). För alla er kommer här en frivers-textversion på svenska. Låten finns att avnjuta på sidorna Únderfúnder, Låtar från hemmastudion och Hemmamusikvideor.

Albatross

Albatrossen mäter oceanens vidd
med väglöst, tidlöst mått
Glider motståndslöst
mot motvinden
den dånande, vinande
kommer från Kap Horn i fjärran väster
i lättjefulla spiraler på väg
mot det stormomflutna Kap Horn i öster
cirklar runt södra polen
in the roaring forties
ursprungslöst
mållöst

Nuddar Påskön
gör en avstickare till Tristan da Cunha
betraktar med neutral blick
sin egen födelses klippa
passerar utan ansträngning
Macquarietröskeln
överkorsar utan ängslan
Sydpolarbäckenet
villkorslöst viljelöst
vilar på vingarna
dit vinden vill
eller inte vill

Vilar…

Blott den som förstått
göra levandet till skön konst
vilar motståndslöst
i motvind

(Oj, kom på att det här inlägget nog snarast är en upprepning av Albatrossmagi… Men allt eländigt som sker i denna värld… Kände att jag måste ut och bort..)

• 

• 

• 

Det här är ingen morgonhumla utan en eftermiddagshumla:

• 

• 

Upp kom jag i morse, men inte ut. I stället jobbade jag med en låt om humlan; hon som gör det omöjliga varje dag: egentligen för tung och för små vingar, men hon flyger ändå! Det är en hoppfull låt:

Morgonhumla

humlan mumlar slumrig
för zum zum zum
så möjligt hon kan
så ut sin sömn
vill dryga
så dum så dum
som tror sig kunna flyga

för tung för tung
alldeles för tung
för zum zum zum
för vingar små
att tumla rumla
runt i himmel blå

men hu för regn och rusk
utur moln så
grå!
och kyla därtill
så näst intill
olidligt ändå!
humlande
pumlande
sin pollen-
pernod

humlan fumlar
zömnigt
tankspridd
för zum zum zum
aååååå…
vingar på tå
för hej o hå
o hur ska det gå?

flyger ändå…
uti himmelen blå
hallå hallå!
knappt henne ens
mer ett öga
kan nå!
hallå hallå
flyger ändå
ändå!

Jag utmanar alla – särskilt alla ni robotar som läser det här! Kan ni skandera (rappa) den här fibbledikten?! Det ska vara exakt, så att varje fetstilad stavelse får rejält tryck. (P) betyder ett extra mentalt slag under tystnad, för att fyrtakten ska gå ihop. Fyra fyrslagstakter eller fyrslagsräckor handlar det om. Ibland passerar stavelserna förbi jäkligt snabbt, och det gäller att förbereda nästa takt redan i slutet på den föregående, annars hinner man inte med! Vasa?! Ni fattar ingenting? Nå, men så sätt då igång och öva åtminstone, så kanske det klarnar så småningom. Ni får hjälp med kompet.

(Hänvisar även till tidigare inlägg, för övnings skull: Rapövning med facit, Liten stavelserytmisk övning och Jordlöpare.)

Jag är fibbla jag tralala (P)
Jag står och fibblar mig
vareviga dag (P)
Och när som solen
den går opp
lysa gult
jag får så brått
När den går ner
jag viskar: Mer!
Jag vill ha mer! (P)

Denna blogg hade 340 “besökare” och 990 “besök” under gårdagen, enligt statistiken. Det är nytt rekord med god marginal. Jag drar slutsatsen, att det är nät-robotar i faggorna… Kanske AI-styrda, vad vet jag. Jag kan alltså inte se vilka besökarna är, bara deras antal.

Men om det är några därute som läser, och som inte är robotar, får ni gärna skicka en liten kommentar till detta inlägg: “Hej, jag är ingen robot.” Eller, lite mer underdånigt gentemot dem som snart tar över: “Hej, inget ont om robotar i och för sig, men jag är ingen.”