Månad: mars 2023

Jo ja, inte som på bilden i förra inlägget, det är det inte. Men det är ändå 7 grader plus här (1 grad i Borås). Och ingen snö. Regnar inte ens (ok, det blåser som tusan, men va fan…).

Ska ner till södern några dar. Närmare bestämt till Gessie, en liten by söder om landsvägen i Skåne, inte långt från Skanör Falsterbo. Så ni förstår, det är nästan så långt söderut man kan komma i vårt avlånga land. En av mina söner häckar där nere med familj, vältrar sig i solen och sanden efter behag, typ. För det måste väl vara jäkligt mycket varmare så långt söderut, närmare ekvatorn liksom? Åtminstone snöa mindre än här…?

Så här förväntar jag mig att det ser ut:

Återkommer med rapporter om huruvida mina förväntningar kommit på skam eller inte.

Det blir ett mycket nedtonat evangelium (betyder ung “glatt budskap” på grekiska). Idag, den 30:e mars, såg det inte ut så här i Borås:

Vilket det gjort alldeles för många dagar nu på slutet av det som borde varit början – alltså slutet av vintern, när det egentligen borde börjat våras. Men alltså inte idag, fast det var väntat så. Det blev regn i stället. Vilket gladde mig mycket… (!).

Att glädjas när regnet vräker ner… (Annars har jag svurit som fan över samma sak sista tiden…). Det är väl livsvisdomen som slagit till på ålderns höst, antar jag.

Eller också är det bara ett tecken på alltings relativitet. Jämfört med snö idag var ju regn att föredra. Men jämfört med strålande vårsol är det h-s trist…

Allt flyter, panta rei.

Räknar inte med att ni uppfattade så mycket av texten när ni lyssnade på de båda versionerna: Children of a Wandering Star respektive Stjärnljusbarn (förra inlägget). Sån är jag nuförtiden i alla fall; jag hör inte mycket detaljer. Däremot kan jag ändå ibland få ett intryck av en stämning eller känsla i en låt, utan att uppfatta alla ord.

Här får ni nu alla orden. Engelska eller svenska, pros and cons, för- och nackdelar? Är det bara fördelar med att kunna se den skrivna texten samtidigt som man lyssnar (för det gör ni väl nu, hoppas jag; lyssnar en gång till, med texten framför ögonen)?

children-stjärnljusbarn

Funderar på det här med svenska eller engelska som låtspråk… Jag använder ju ibland det ena, ibland det andra när jag gör låtar. Vad vinns och förloras? Visst, svenskan är tydligare, klarare, mer avslöjande, mer detaljerat associationsrik för oss som har svenskan som modersmål. Men ibland är det ju inte klarhet och tydlighet precis man eftersträvar som låtskrivare – snarare magi; nåt obegripligt, mystiskt, häftigt… Och så har ju engelskan sitt rock- och blues-etos. Alltså, det låter rätt med engelska i den typen av musik. Vi är vana vid rock, blues, jazz, osv på engelska. Man får en hel del gratis genom att skriva på engelska, åtminstone för svenska lyssnare! Det klingar bra, är nästan en fördel att man inte begriper allt.

Har sysslat en del med min låt Children of a Wandering Star på sistone. Kanske ska vi spela den i bandet i en något annorlunda version. Störde mig lite på att de andra i bandet, som jag såg det, inte riktigt uppfattade alla finesser och anspelningar i den engelska texten. Där finns associationer till Homeros Odysséen, till Shakespeares Stormen, Big Dee Irvins låt Would you like to swing on a star, Lee Marvin i filmen Paint Your Wagon, m.m., m.m.

Och så fick jag för mig att översätta min egen text till svenska. Skitsvårt faktiskt! Men kul… Så nu finns låten både på engelska och svenska. På svenska heter den Stjärnljusbarn.

Tänker så här: Antagligen uppfattar ni som lyssnar inte så mycket av texten. I alla fall missar ni mycket, och missar förstås antagligen lite mer på engelska än på svenska. (Själv hör jag nästan aldrig vad nån sjunger numera.) Men målet med den här låten är att skapa en känsla av mystisk magi… Fan vet om det är nån fördel att begripa alltför mycket av texten…?

Ni får båda versionerna först utan text. Vore intressant att höra vilken ni finner mest magiskapande… Sen kan jag lägga ut texterna på respektive språk i nästa inlägg och se om det tillför något.

Children of a Wandering Star

Stjärnljusbarn

Det var en kônstig rubrik, hör jag att ni säger. Jomenvisst, det var för att göra er lite nyfikna på att läsa vidare (he he). AI står som bekant för artificiell intelligens, och NI, har jag hittat på, står för motsatsen: naturlig intelligens (vad nu det kan vara?).

Den här bilden är faktiskt ett hopkok av dessa bägge motsatser:

På nätet, på Dall-e, creating images from text, kan man ta hjälp av AI för att skapa bilder. Man beskriver på vanligt verbalt språk vad det är för bild man vill ha, och så trycker man enter… Och vips, så skapar algoritmerna en bild. I mitt fall ville jag ha en bild “av ett aggressivt virus med många taggar”, och fick ovanstående, exklusive ögonen.

Ögonen har jag lagt till med hjälp av min enorma NI, min naturliga intelligens… Jag har lyckats frilägga ett par lejonögon från en bild jag tog i Mana Pools, Zimbabwe. Sen har jag lagt ihop AI-bilden av viruset med NI-bilden av mina lejonögon på Photoshop och Lightroom.

Bra va!

P.S. Alltihop var en del av arbetet med att skapa ett snyggt och kongenialt albumomslag åt en av mina söner. Han spelar i ett rockband, och en av de nya låtarna i det nya albumet handlar om hotfulla (corona)-virus. Så därför så… D.S.

Sen inlägget Dagens fonologi-lektion, har jag hunnit höra ett radioprogram i serien Språket (finns på SR play) om just sj-ljudet. Intressant och bra. Men där användes inte termen fonem, vilket jag tyckte var lite synd. Kanske trodde programmakarna att det skulle krångla till det för lyssnarna om de använde denna term. Men jag tror tvärtom att det är fördjupande och klargörande. (Och dessutom vet jag ju att ni, kära läsare, håller betydligt högre intellektuell klass än Språkets kreti och pleti-lyssnare…).

Definitionen av fonem än en gång: språkets minsta betydelseskiljande ljudenhet.

Det spelar ingen roll för betydelsen om man uttalar sj-ljudet i t.ex. ordet skjuta med bakre (tungans position i munnen i förhållande till gommen), sydsvenskt ångloks-sje eller nordsvenskt främre sj-ljud (eller fint fruntimmers-sje för den delen). Det är fortfarande pangpang-verksamhet vi pratar om. Det finns olika uttalsvarianter av sj-ljudet (allofoner), men vilken sådan variant vi använder påverkar inte ordets betydelse.

Men om vi bara ändrar på ett fonem i skjuta, byter ut sj-ljudet mot ett tj-ljud i ordet, ja då “blir det andra rövar att tjuta i” (som en god väns mormor brukade uttrycka saken). Genom att byta sj-ljudet mot ett tj-ljud får vi ett helt nytt ord med en helt annan betydelse. Fonemen är ju betydelseskiljande, som sagt.

Några fler dylika minimala ordpar, som bevisar att sj-ljudet och tj-ljudet är olika fonem: chock – tjock, skela – kela, skinna – Kinna, skyla – kyla, stjärna – kärna, sköra – köra. Ännu fler exempel här.

Är det inte fenomenalt fantastiskt, att med hjälp av blott 36 (alt. 27) betydelselösa (de bär ju ingen betydelse i sig själva; /sj/ eller /tj/ betyder ingenting) men betydelseskiljande fonem i svenskan kan vi bilda i princip hur många betydelsebärande ord som helst!!! Alla människans verbala språk fungerar på samma sätt.

Samma sanslösa underverk gäller för övrigt för fonemens skriftliga motsvarigheter, bokstäverna. Det svenska alfabetet har 29 bokstäver, med vars hjälp vi kan skriva alla miljoners miljoners ord vi kan komma på. Alla alfabet bygger på samma grundprincip: en bokstav för varje fonem.

Jämför:

Det är svinsvårt att översätta poesi. Det vill säga, det går egentligen inte. Det bästa du kan hoppas på som översättare är att det blir en ny, visserligen annorlunda, men ändå bra dikt. Bra på ett annat vis. Du kanske kan komma ganska vågat vagt nära när det gäller innehållet, meningen, betydelsen… Men formen är svårare. Orden har inte bara en specifik, denotativ betydelse (lexikal, ordboksbetydelse), utan också vidsträckta moln av konnotativ, alltså associativ, betydelse. Referenser till det ena eller andra… Och, inte minst, orden ser ut om man läser tyst, de låter om man läser högt. De har ordaccent, de har betonade och obetonade stavelser, de har rytm. De ingår tillsammans med andra ord i fraser och versrader som ser ut och låter och har rytmisk potential.

Nu har jag krånglat till det ordentligt så ni verkligen skall inte förstå vad jag skriver, men däremot tveklöst skall begripa hur försvinnande svårt det är att översätta poesi…

Låten Both Sides Now av Joni Mitchell har alltid betytt mycket för mig, och vid något tillfälle för längesen gav jag mig i kast med den omöjliga uppgiften att översätta låttexten. Att översätta låttexter är om möjligt ännu svårare än att översätta vanliga dikter, för om man ska kunna sjunga låten med den översatta texten, på det nya språket, på samma melodi, ja då måste rytm och rim stämma perfekt. Kanske man då måste offra en del av innehållet på formens altare.

Översättningen av den första delen av Both Sides Now (Från båda håll), den som handlar om moln, blev ändå ganska bra, det tycker jag. Jag har publicerat den här på bloggen i ett tidigare inlägg.

Med den andra delen, om kärlek, blev mindre lyckad. Ett helt pariserhjul (ferris wheel) bara försvann…

pariserhjulet-som-försvann