Ja, helt plötsligt, poesifestval! Det lyster mig helt enkelt att på dessa famösa (betyder?) bloggsidor presentera några exempel på dikter i olika genrer. Jag hade prov på de här när jag var lärare på gymnasiet för många herrans år sen…
Inget prov för Er del, kära läsare. Men tycker ni om någon av dikterna? Varför, i så fall? Några andra kommentarer?
Diktexempel 1:
Råttan ryter på högan loft
Svinet stimmar i stians doft
Vågen risslar mot strandens stenar
Få förstår vad författaren menar
Flickan vickar på baken
Endast tomten är naken
Diktexempel 2:
Sardinen på tunnelbanan
Jag vill inte tvätta mig med den här tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den här tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettepapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.
Diktexempel 3:
Strunt är strunt och snus är snus
Om än i gyllne dosor
Och rosor i ett sprucket krus
Är ändå alltid rosor
Diktexempel 4:
Havets hand
för så varsamt
de stormbrutna skeppen
till vikarnas ro.
Där ligger de lyckliga vrak
med småfisk i buken.
Lång.
Dyning.
Lullar dem.
Långsamt.
Till ro.
Diktexempel 5:
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Diktexempel 6:
Det är den här envisa vinden
Den bara tilltar
Ett efter ett faller
de gamla träden
här i trädgården
innan frukterna hunnit mogna
Diktexempel 7:
Arioso
Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:
någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.
Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnade törst
till förnekat glidande
till förseglat vikande
O moln av tröst!
någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
speglar jag vårt nära som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.
