Jag känner att jag måste försvara mitt pötskap (‘oe’ kan uttalas ‘ö’) ytterligare. Drar till med samma dikt som jag inledde 2022 med; har bara ändrat sjuttioen till sjuttiotvå.
Mödosamt
masar sig det ”nya året” iväg
kryper sig i rörelse
tvingar sig som med stor tvekan
in bland årets segastes månads
januaris förstas timmars
långa nätters och
korta dagars…
Vad då nytt förresten?
Jag har varit med om det här
sjuttiotvå gånger förut
Året är kanske nytt
åtminstone uttryckt i siffror
men själv är jag gammal
oresonligt gammal
Kanske är ändå kontrasten
mellan unga året
och gamla mig
av intresse?
Ur detta motsatsspel,
detta mellanspel,
skulle det kanske eventuellt möjligen
kunna komma ut nåt?
Fan tro’t
