Månad: november 2022

Var i Ulricehamn och höll föredrag om Falklandsöarna i allmänhet, och pingviner och svartbrynade albatrosser i synnerhet. Levde högt på pingvinisk charm… Så här beskrev den amerikanske författaren Herman Melville (Moby Dick bl.a.) dem, kunde jag läsa på en lapp på väggen på mitt rum på Pebble Island:

What curious creatures they are! Truly neither fish, flesh or fowl. Without exception it is the most outlandish creature yet discovered by man. Nature keeps this ungainly child hidden away at the end of the Earth.

Naturfilmaren Sven Gillsäter, som besökte Falklandsöarna på 60-talet, citerar den seriöse och allmänt aktade pingvinforskaren Bernard Stonehouse, som hävdar att “pingvinernas upprätta gång och struntförnäma uppsyn gör att de är djur som är svåra att studera sakligt och allvarligt.”

De här fyra pingvinarterna finns det fortfarande gott om på Falklandsöarna:

• 

• 

• 

• 

P.S. Om ni vet nån som ni tror skulle vilja höra mitt utomordentligt underhållande föredrag om pingviner och albatrosser på Falklandsöarna så tveka inte att kontakta mig! Två egenkomponerade sånger ingår också, en pingvinlåt och en albatrosslåt. Och en massa fina bilder förstås… D.S.

Kom att tänka på Paul Simons låt från 1972 (ars longa vita brevis) när jag betraktade dessa tillgivenhetsfulla bilder:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Inte för att jag begriper exakt vad Paul Simon menar, men Mother and Child Reunion, mamman och barnet, det måste stå för något hoppfullt i denna onda värld. Och det är only a motion away:

• 

• 

• 

• 

Visst var det fantastiskt att vi råkade stöta på en lejonmamma med tre (även om det bara syns två på bilderna här) alldeles alldeles nyfödda ungar i en uttorkad flodfåra… Kände mig enormt privilegierad…

Jag skulle förklara, hette det i förra inlägget… Jo, så här: Den där dikten, For Keeps, ingår i en ganska ny låt, med samma namn. (Fast jag tycker den står sig väl som poesi, i egen rätt.) Och det är möjligt att hela låten kommer att spelas på Soggy Bees nästa gig: På Blue Velvet, 3 december nämligen! Anteckna detta i edra sprängfulla almanackor! Vill man boka bord och kanske äta något är det bra att vara ute i god tid vanligtvis. Men det går också fint att bara kliva på, ta en öl, och lyssna till den underbara musiken. Jag återkommer med mer samhällsinformation (inte reklam, nej då) om detta arrangemang.

Vet inte säkert om vi kommer att lira For Keeps på Blue Velvet; den är så ny så vi kan den knappt. Men vad jag säkert vet, är att det blir uruppförande för mina fyra elementlåtar: Air, Earth, Water & Fire. Dvs. tre av dem har framförts vid enstaka tillfällen, men aldrig Earth, och aldrig alla fyra samma kväll.

Jag är angelägen om att ni ska veta vad vi sjunger om. Därför finns texterna till alla fyra på sidan Låttexter. Earth och Fire finns också i provisoriska enmansversioner på Låtar från hemmastudion. När rösten bär lite bättre och jag är helt fri från den stora hostan ska jag spela in Air och Water också och lägga ut här i bloggen. Intressant att notera att de fyra låtarna är helt olika varandra, såväl vad gäller musiken som texten. Undrar hur det kommer sig att de blivit som de blivit?

Funderar på vad man ska ha dessa fyra grundelement till egentligen. Fick idén att konstruera ett koordinatsystem, där luft och jord utgör x-axeln och eld och vatten y-axeln. Sen kunde man placera in sig själv och andra människor där. Kanske är det ofta så, att många befinner sig i första kvadranten (snett upp till vänster), med hög luft- och eldfaktor i ungdomen, sedan glider ner mot origo (i centrum, där x- och y-axeln möts) i medelåldern, och fortsätter vidare ner “åt sydost”, med allt högre jord-och vattenfaktor, ju äldre man blir. Men det där beror förstås på vad man menar att de fyra elementen symboliskt / metaforiskt står för.

Om jag kommer på hur man ritar ett koordinatsystem på datorn ska jag återkomma också till detta.

But all the while
In the trees
Time sweeps
And weeps
And the wind
Never sleeps
But whispers:
It’s for keeps
It is for keeps…

(P.S. Ska förklara i morn. D.S.)

I MORSE RAKLÅNG I SÄNGEN STOP
HUVET PÅ KUDDEN STOP
I FEM MINUTER STOP
HOSTAR EJ STOP
STORT STOP
MYCKET STORT STOP
TRE VECKOR SEN SIST STOP

P.S. Den som fattar vad som åsyftas med rubriken kan ju kommentera… Inga priser, men ovansklig ära utlovas för den som svarar rätt. D.S.

Är det så verkligen? Är man dömd att alltid förbli den man alltid varit? Låter tråkigt. För min del t.ex., kan ju alla se hur mycket jag lärt mig av livet… När jag var yngre var jag naiv och dum, men nu har jag blivit så klok så klok. Kan det vara så att vissa män peakar i 72-årsåldern? (Kan det vara så att han är ironisk?)

Och zebrornas ränder är ju en gåta för sig. Vad är det för nån sorts skjebnens rådvillhet (citat Marve Flexnes, 1976) som har gett dem dessa psykedeliska mönster? Var evolutionen på lekhumör några miljoner år, eller?

Tja, kära läsare, jag lämnar åt er att söka svaren på dessa existentiella frågor. Själv går jag bet, trots all min klokskap.

Annars vet jag inte så noga. Det var som det var, det är som det är, och, inte minst, det blir som det blir. Så har det alltid varit, ärit och blivit. Och ränderna går ju, när allt kommer omkring, aldrig ur. Slikt kristallklart tänkande parat med så sylvassa slutsatser, vad kallas det? Jo, det kallas att lära av historien.