Månad: augusti 2022

Försvarande mästare

Idag skall vi, Ivar och jag, försöka försvara vår SM-titel i golfkrocket dubbel (GC, Golf Croquet heter det internationellt) från förra året. Det blir inte lätt. Vi tävlar mot 15 andra par här på Halmstads krocketarena, vid Ringenäs, nära västerhavet. Gruppspel idag, slutspel i morgon.

Vete fan hur det går…

Så här såg det ut i fjol i alla fall:

Invasivt

Hade kameran med mig vid liten promenad i eftermiddagssolhettan igår, men fann först inte mycket att fotografera. Men så zoomade jag in lite vacker motljusbladgrönska (har tagit alldeles för många bilder på genomlysta motljusblad genom åren; kan inte låta bli). Men fan, såg jag plötsligt, det där är ju parkslide, en gravt invasiv art i vår natur som skall bekämpas på alla sätt! Men vackert grön var den likafullt…

Och titta där! Vad är det för vackert gul blomma som spränger asfalten så fint? Aj då, det är ju kanadensiskt gullris… Invasiv art…

Och där då… en överblommad lupin. Usch då, invasivt så det förslår.

Men när jag hör om farhågorna för invasiva arter i vår natur (inslag om hetvattensbekämpning av dylika i B.T. idag f.ö.) drar jag på min inre mun en smula. För vilken art är den i särklass mest invasiva i Sverige? Som snart har skövlat och förvandlat all barrskog i landet till kalhyggen och granplantager? Som monokulturiserar jordbruket, vräker på konstgödsel och odlar samma gröda år efter år? Som övergöder och fiskar ut Östersjön?

I jämförelse med homo “sapiens” (ha!) härjningar ter sig alla andra invasioner av växter och djur som milda västanfläktar…

Rykande fristad

Det har gått för långt med mobbningen av rökarna. (Jag röker inte själv längre, så jag talar inte i egen sak.) Visst, cigaretter kan vara ett jävla otyg, men pipa är ju helt enkelt förbannat gott! Jag skulle egentligen kunna börja röka pipa igen, nu när vi fixat radonen i bostadsrättsföreningen (J.T. ordförande…). Men det blir inte av. Och ja, vet ni vad ett paket (50 g) piptobak (Greve Hamilton t.ex., utmärkt ren och stark arom) kostar nuförtiden? Inte? Jo, cirka 175 riksdaler! Erkänn, det hade ni inte en aaaaaaning om!

Ja ja, det är som det är (och det blir som det blir). Men utanför Rydals museum i Marks kommun har man i alla fall förstått att nånstans måste ju ändå rökarstackarna få vara, eller hur? Dom är ju ändå människor (jag menar, vem är inte missbrukare av något slag i dessa tider…?). Och vilken plats skulle kunna vara mer lämpad än denna:

Avslöjande analys

Så här skrev jag nyss på Facebook:

Ur djupet av mitt 72-åriga hjärta framspringer mitt varmaste TACK för alla gratulationer å min igår timade högtidsdag. Nu är det på’t igen, eller som vi brukar skandera i klacken: Sjuttiettan kom, sjuttitvåan kom, sjuttitrean kommer så småningom!!!

Lite knepigt formulerat, tycker ni kanske. Varför skrev han så, måntro? Jo, det kan jag tala om: Han vill visa sig duktig och göra sig populär! Redan har det influtit cirka 17 likes… och han hoppas på många flera fler…

Vad är det då som eventuellt kan göra intryck på läsaren i denna tack-formulering? Jo, en hel del, visar det sig vid en närmare granskning. Första meningen är avfattad på hög stilnivå; smått ålderdomlig kanslisvenska, skulle man kunna säga. Ord och uttryck som framspringer, å min igår timade högtidsdag befäster detta intryck. Åh, ska läsaren tänka, han kan verkligen formulera sig i skrift, den mannen.

TACK är skrivet med versaler för att ge starkare effekt. Här finns också en s.k. emoji inskjuten före följande ord; två sammanförda händer i en sån där österländskt from, ödmjuk tackgest (kan inte återge symbolen här, av datatekniska skäl). Detta är ett stilbrott. Emojis existerar inte i kanslisvenska… Eftersträvad tolkning: aha, författaren är en häftig typ som leker med stilblandningar och annat. Han är 72 år gammal, men använder ändå ungdomliga emojis…

Andra meningen byter stil totalt. Det märks på det talspråksimiterande på’t, liksom på sättet att stava de långa räkneorden med bokstäver, sjuttiettan etc. Och det heter sjuttiettan, inte sjuttioettan; talspråksuttal indikeras. Och så undrar man vad det är för “klack” det talas om? Tja, måste väl vara någon sorts hejarklack, i t.ex. fotboll. Där kan man höra ramsor som: ettan kom, tvåan kom, trean kommer så småningom, i den händelse favoritlaget för tillfället leder matchen med 2-0.

Vad ska vi så tycka om dessa läsarfjäskerier? Jag menar, det kunde ju stått så här: Tack för gratulationerna på min 72-årsdag igår. Nu blickar jag framåt mot nästa födelsedag, om ett år. Jovisst, nu när vi genomskådat författarens dolda intentioner, är väl associationer till en aning billigt gå med håven-tricksande inte alltför långt borta. Men å andra sidan, lite roligt må man väl få ha här i livet. Jag förlåter skribenten; hoppas ni gör det också…

Lång dags färd mot…

Klockan 12 igår hämtade vi ut kärran. Den var så stor att vi kunde kört utrustning åt ett par rockband till, vid behov. Hämtade PA på Sjöbo. Sammanstrålade vid ett-tiden i musiksalen på Högskolan i Borås. Så repade vi en stund, särskilt på de cover-låtar vi tagit med för den här spelningen. Dem har vi inte spelat så mycket. Men, tänkte vi, på ett 70-årsparty får man räkna med att folket framför allt vill festa och dansa. Och då skadar det inte om de känner igen en eller annan låt (även om J.T.-låtarna naturligtvis egentligen är bäst).

14.15 plocka ihop, ta hissen ner till garagevåningen. Lasta kärran. Med två bilar till Timmele. 15.30-17 rigga upp. J.T. övar allsångskompet med Cecilia Kallin (medlem i mello-meriterade musikgruppen Timoteij för några år sen). 17-18.30 sound check. Svettigt värre. Vissa tekniska problem med ljudet, men det löser sig.

Från 19 trerätters middag. Tal. Uppträdanden. 5 allsångslåtar med J.T.-komp: Jag vill ha en egen måne, Jag ringer på fredag, I natt är jag din, Främling och Stad i ljus. Ändå svettigare. Bubbelvatten i litervis. Jubilaren suverän på luftgitarr. Dansar vilt med barnbarnen.

Från 22.30 till efter midnatt, på scen i två set. Ett tjugotal låtar, drygt hälften signerade J.T. Segt ett tag i mitten på andra set. Men ett sjuhelvetes drag på slutet, med mycket dans. Fire och Tidigt på morgonen går superhem. Känns bra bra bra. Men trött och svett trött och svett trött och svett.

Packa ihop. Lasta in i kärran. Kör tillbaka till Borås. Lastar ur grejerna på HB. Lämnar kärran där över natten. Gör sönder kärran lite smått. Bekymmer.

Hemma vid tretiden. I säng halv fyra på morgonen, efter 14 timmars arbetsdag. Avslutat idag, lämnat tillbaka kärran.

När vi blir världsberömda ska vi anställa en jäkla massa råddare…

Men visst är det värt det, och visst är vi bra…

Födelsedagsgig

Idag skall J.T. & The Soggy Bees lira ett födelsedagsgig. Ungdomarna är som galna efter vår musik (och oss)!!! Det blir 20 låtar, 13 signerade J.T., 7 covers; fullt ös till långt efter midnatt. (After midnight there’s gonna be peaches and cream...)

Nordiska väsen – Rödlistan

Utställningen Nordiska väsen – Rödlistan, som för närvarande visas på Rydals Museum, är en synnerligen njutbar upplevelse. Gillar den grundläggande tanken: Den skogsskövling som pågår i Sverige sen åtminstone ett femtiotal år, där all gammelskog, ja, all skog överhuvudtaget avverkas och ersätts med enorma kalhyggen, så småningom förvandlade till rakradiga, monokulturella granplanteringar, detta är möjligen bra för att tjäna så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt – men en katastrof för alla andra värden. Detsamma gäller för det moderna storskaliga, monokulturaliserade jordbruket och den industrialiserade djurhållningen.

Hotade av allt detta är inte bara den faktiska biologiska mångfalden, utan också gamla nordiska sagoväsen som Näcken och lyktgubben, älvorna och vittrorna, tomtarna och trollen, m.fl. Utrotningshotade är skogar och marker som själslandskap, som källor för fantasi och mysterium.

Jag kommer att tänka på tanken om ”avförtrollningen av världen” (die Entzauberung der Welt), lanserad av sociologen Max Weber på sin tid (1864-1920). I vår moderniserade, byråkratiserade, sekulariserade del av värld strävar vetenskapen efter att ta reda på allt, avslöja alla mysterier. Denna tendens har inte avtagit sen Webers tid – på gott och ont. Institutionaliserad religion är livsfarlig, det visar historien med all önskvärd tydlighet, för att inte tala om spridningen av allehanda konspirationsteorier, falska nyheter och alternativa fakta. Men kampen mot dessa avarter får inte ske till priset av alla andliga behov som ingår i detta att vara människa.

För de fyndiga texterna om ”rödlistade väsen” på utställningen i Rydal svarar Linnéa Jägrud, för fantastiskt fint foto står Tore Hagman; här exemplifierat av vad vi får veta om älvorna: