Månad: juli 2022

Torka

Det var sugande stilla. Som i stormens öga. Det inre av Namibia bredde ut sig oändligt runt honom, men bara i medvetandet. Han såg inget, hörde inget. Luften var torr av månaders torka. Ett svagt prasslande till vänster om sovsäcken, antagligen en orm i gräset. Men han blev inte rädd, känslan av gemenskap med alltet var alltför överväldigande.

När prasslet återkom lade han handen där, liksom skänkte sina lemmar åt giftormens godtycke, utan rädsla. Döden var nära nu, liksom det absoluta livet. Han hörde något som droppade, vad kunde det nu vara? Inget regn på månader, torka. Förstod plötsligt att det var hans egen vattenflaska. Han hade skruvat på korken bara till hälften. Med en snabb rörelse slet han åt sig flaskan och skruvade åt korken. Längre sträckte sig inte det där tillståndet bortom liv och död tydligen. Han ville trots allt komma hem nån gång och berätta. Varför? Ingen skulle ju ändå förstå? Vad vännerna skulle säga eller tänka kunde han gissa: varför ge sig ut i världen, när man kan stanna hemma och ha det bra?

Det var alldeles mörkt, men i öster anades en strimma av ljus. Gryningen skulle inom kort låta solen obarmhärtigt stiga på en blekblå himmel och pressa den röda jorden till tidigare ouppnådda nivåer av total och kompromisslös, förtorkad, flack, fri oändlighet.

Aldrig mer, tänkte han. Aldrig mer…

Tallur

Tja, tallur är med säkerhet tall på isländska. Allting slutar på -ur på isländska. Tungur knivur t.ex., ur filmen Hrafninn flýgur. Här dock några svenska tallarur fantasi och verklighet.

De bara stod där, undrande, lyssnande till våra bandcampande låtar; susande, ackompanjerande.

För många

Världens befolkning väntas nå åtta miljarder den 15 november i år, enligt en rapport från FN. Indien förutspås gå om Kina som världens mest folkrika land 2023.

– Detta är ett tillfälle att fira vår mångfald, värdesätta vår gemensamma mänsklighet och förundras över framsteg när det gäller hälsa, vilka har ökat livslängden och dramatiskt minskat mödra- och barndödligheten, säger FN:s generalsekreterare António Guterres.

Befolkningstillväxten är trots ökningen den långsammaste sedan 1950, enligt rapporten från FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor.

2030 väntas det finnas 8,5 miljarder människor på jorden, 2050 väntas det vara 9,7 miljarder och på 2080-talet cirka 10,4 miljarder, enligt rapporten.

Mer än hälften av ökningen som förväntas de närmaste årtiondena kommer främst att koncentreras till åtta länder, enligt rapporten. De länder som nämns är Kongo-Kinshasa, Egypten, Etiopien, Indien, Nigeria, Pakistan, Filippinerna och Tanzania. (ur tidningen näringslivet, 11/7)

Ursäkta mig, António Guterres, att vi skulle fira vår totala, förödande dominans i biosfären på jordklotet: Vilken vansinnig idé! Visst, alla framsteg när det gäller bättre hälsovård och minskad barnadödlighet är ju fantastiskt, men det stora problemet är att vi är alldeles för många redan nu. En dryg tredubbling har skett sen jag föddes 1950, från 2,5 miljarder till 8 miljarder nu. Vi blir 1 miljon fler på cirka 4 dagar.

Varje människa behöver mat, kläder, bostad. När basbehoven är tillfredsställda tillkommer begäret efter lite extra; en teve, en bil, osv. För att få detta tränger de 8 miljarderna homo sapiens helt enkelt ut miljoner andra arter. Vi befinner oss i början av den 6:e massutrotningen. En miljon arter hotas, eller är redan utrotade. Den gigantiska överbefolkningen kommer på sikt att drabba även människorna själva. Det gäller inte bara förlusten av den biologiska mångfalden, utan också förstås sådant som mat- och vattenbrist, klimatkris, pandemier, etc. Men det finns i grunden ingen ondska eller skuld inblandade i detta faktum. Vi beter oss helt enkelt som varje art försöker göra, det är grundläggande evolutionärt beteende att vilja bli fler och breda ut sig.

Mer om allt detta så småningom. Tills vidare saxar jag en debattartikel ur DN (högerklicka och välj “öppna bild i ny flik” för att förstora):

Succén fortsätter

Igår, lördag, anordnade vi en liten konsert för de närmaste grannarna. Vi sände från ett trädäck på tomten. Folk kom, slog sig ned, picknickade och, framför allt, lyssnade och njöt av den svänggungiga musiken. Precis när det började regna var vi klara, med extranummer och allt. Välgång och flax följer det här bandet!

Senare på kvällen vankades det lite inspelning, med sångpålägg på vår kommande superhitlåt Fire.

Bandcamp!

Sunkbina (dvs. J.T. & The Soggy Bees) flyger idag (dvs. krypkör i den orangea leksaksbilen) nordostut. Dags för årets årliga bandcamp i Tobbes sommarstuga, Stavsnäs, Värmdö. Den här gången är alla med, även vår eminenta basist, Hanna M. Förutom mat & dryck & gemytligt umgänge ska vi spela in lite grand. Och så har vi två offentliga spelningar den här gången! (dvs. om vädret behagar samverka) På fredag i anslutning till utomhuscenen vid Stavsnäs Hembageri (dvs. jfr: “hämta slungbollarna i anslutning till min bil”, som vår verbalt komplexfyllde och svagpresterande idrottslärare Kalle Stropp brukade säga; dvs. dom jävla bollarna låg i bagageutrymmet på hans Ford Cortina Sport), på lördag å trädäcket vid T:s stuga (dvs. grannarna jobbar som publik).

Det skall bli ungefär så här jäkla kul!!!:

dvs. förhoppningsvis…

Den räliga grodan?

Nä, den är inte alls rälig (Gösta Ekman och Hasse Alfredson i klassisk sketch) den är faktiskt ätlig. Den art jag tänker på heter i alla fall ätlig groda. Den äts också på vissa håll i Europa, har jag googlat mig fram till. Dock inte i Sverige, inte ens i Skåne, som är det enda stället den finns på i Sverige.

Men den är grön och skön, den ätliga grodan. Den får representera min nya inriktning i livet. Jag är numera inte bara fågelskådare, utan också grod- och paddskådare. 12 av Sveriges grod- och paddarter finns i Skåne, ett flertal av dem endast där. Jag planerar redan att återvända dit till våren, för att exempelvis lyssna på den gröna lövgrodan. Den är bara 5 cm stor, men hörs vid gynnsam väderlek i flera kilometer när den spelar, sägs det.

Originalet

Jo, min prosaskiss (prosadikt?) i förra inlägget var inspirerad av William Shakespeares berömda sonett 18: Shall I Compare Thee To A Summer’s Day? (vilket signaturen Anonym redan listat ut; se kommentar.) Så här ser originalet ut:

Shall I compare thee to a summer´s day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer´s lease hath all too short a date.

Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometimes declines.
By chance or nature’s changing course untrimmed;

But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow’st,
Nor shall Death brag thou wand’rest in his shade,
When in eternal lines to Time thou grow’st;

So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Och här en översättning av Sven Christer Swahn från 1980, utifall att den finstämda renässansengelskan skulle förorsaka problem:

Ska du bli jämförd med en sommardag?
Du är mer älsklig, mera lagom het;
majs blida knoppar bryts av blåstens tag
och alla sommarens kontrakt går bet.

Ibland är solens ansikte för varmt
och ofta mörknar hennes gyllne drag.
Allt vackert tacklar av och får det armt,
bryts ner av ödet och naturens lag.

Din sommarglans ska aldrig blekna av
och mista allt på Dödens direktiv.
Han lyckas aldrig skryta med din grav,
min dikt och dina barn barn ger evigt liv;

så länge män kan andas, ögon se,
ska detta leva kvar och liv dig ge.

Så nu återstår bara den stora frågan: Vem är bäst, Wille S eller jag?

Jämförelse

Nedan följer ett prosaverk av mig. Men närmare granskning visar att det rör sig om ett innehållsligt plagiat. Ledtråd: originalet är avfattat på ett versmått som har hög prestige, och anses mycket svårt att hantera. Några associationer?

Men du, låt oss säga att jag skulle jämföra dig med en typisk sommardag. Faktum är att du är underbarare än så med god marginal, och i genomsnitt betydligt behagligare. Jag menar, ta svensk juli t.ex., det brukar betyda tre veckors regn och en och en halv vecka dåligt väder. Och ja, sommarn är helt enkelt för kort. Ibland är det för hett, ibland är det kyligt som ett gravkummel i december. Och ofta är det ju så dimmigt så man inte vet va fan det är som pågår. Och även om den nu faktiskt är skön då och då, sommarn alltså, så brukar ju onekligen allt som är underbart va ganska kortlivat, om man säger så. Det kan hänga på ren otur, eller bero på nån katastrof av nåt slag som förr eller senare inträffar., eller så är det bara tidens gamla vanliga tjatiga tand som gör jobbet. Men så är det inte med dig, du fungerar liksom som ständig sommar för mig. Din snygghet kommer inte att gå förlorad. Minnet av dig, min lilla sockersmula, kommer aldrig att dö, jag lovar. För nu har jag ju typ ritat ner dom här raderna om dig, och en gång för alla sagt ifrån vilken snygg å skön liten goding du är. Så jag tror faktiskt, att så länge nån tvåbening överhuvudtaget kan andas å se å läsa det här, så är det liv i dig och du blir änna aldrig bortglömd.