Jo, jag vet, J.T. gör skitbra låtar, visst. Men det finns en (åtminstone) som är stråt vassare: Paul Simon nämligen. Har följt, lyssnat på och beundrat honom ända sen Simon & Garfunkel-tiden.
Min absoluta favorit är nog första solo-albumet: Paul Simon (1972), eller fantastiska Graceland (1986). Men Surprise (2006) är också en pärla. Idag snubblade jag på låten Another Galaxy. Den berättar en historia, oklar i konturerna (jag associerar till s.k. hederskultur bl.a.), men solklart mäktigt stark i den känslomässiga kärnan. Ni får en Spotify-länk och hela texten:
Another Galaxy
On the morning of her wedding day
When no one was awake
She drove across the border
Leaving all the yellow roses on her wedding cake
Her mother’s tears, her breakfast order
She’s gone, gone, gone
There is a moment, a chip in time
When leaving home is the lesser crime
When your eyes are blind with tears
But your heart can see: another life
Another galaxy
That night her dreams are storm-tossed as a willow
She hears the clouds, she sees the eye of a hurricane
As it sweeps across her island pillow
But she’s gone, gone, gone
There is a moment, a chip in time
When leaving home is the lesser crime
When your eyes are blind with tears
But your heart can see
Another life, another galaxy
Jag har försökt översätta det underbara chorus:
Det finns ögonblick, flisor i tiden
När bara uppror bevarar friden
När dina ögon är förblindade av tårar
Men ditt hjärta ser det klart:
Dags nu, det är dags
För ett annat liv, en annan galax
