Georgia on his mind… Vilken Georgia då? undrar ni så klart. Jo, Georgia O’Keeffe, “den amerikanska modernismens moder“, som hon kallas i en ganska nyupplagd dokumentär på SVT play. Tja, jag vet inte det precis. Hon får vara vems moder hon vill för mig, det spelar ingen roll. Hon är helt enkelt en av de få bildkonstnärer som min kroppsjäl internaliserat. Kan inte mycket om bildkonst, men det hindrar inte att viss, utvald sådan betyder en hel del för mig. Det började med van Gogh, följdes av exempelvis Edvard Munch, Lars Lerin, Frida Kahlo, Helene Schjerfbeck… Och så då Georgia O alltså.
Det är detta med form och färg. Vill inte påstå att man kan leva på det, men form och färg är livgivande för själen. Ja, för kroppen också, skulle jag vilja säga. I andra versen i min berömda hit Catch Your Dreams, som skildrar en depressiv stund i mitt liv, heter det bl.a.:
The winding river ceased to flow
My spirit hovering still
No forms, no colours in my mind
It was life against my will
Aptiten på form och färg driver också mitt fotograferande. Skulle gärna vilja prova på att måla, men det har inte blivit av ännu. Att försöka skapa estetiskt verksamma bilder med kameran ser jag dock inte som en ersättning för måleri; det är en konst i sig.
Men det här skulle ju handla om Georgia O’Keeffe, inte bara om mig… Jo, hennes verk är suveränt njutbar form- och färgföda för mig. Hon är kanske mest känd för sina läckra målningar av blommor i stort format. Men dessa kan jag tröttna på ganska fort. Det finns så mycket annat…
Sen är jag också förtjust i O’Keeffe som människa, som kvinnomänniska. Hon besitter stor integritet, stor livsvisdom tycks det mig, och det lyser igenom när man ser henne; hon är vacker inifrån och ut, både som ung och gammal. Se den där dokumentären på SVT play, så förstår ni vad jag menar. Men nu ett försök att illustrera vad jag pladdrat om ovan:
Georgia O’Keeffe Museum, Santa Fe 
Kilroy was there, searching…
-sv.svg){kind=link}