- Spela trevlig
- Spela Allan
- Spela krocket
Vilket föredrar ni?
För min del tveklöst alternativ 3, spela krocket. Låt mig förklara varför.
Angående alternativ 1: Det kan ingen hjälpa, det får gå som det vill (som farsan sa när han tog en onödig bulle till till kaffet), jag måste säga ifrån en gång för alla: Den här förbannade trevligheten! Den kväver oss (mig) inifrån. Trevligt räcker inte. Bättre då att ha det spännande, härligt, ljuvligt, skrämmande (i inte alltför fasansfull mån iofs), upprörande, osv osv. Trevligt är ett mesigt medelvärde som används för att släta över och späda ut alla häftigare sinnesrörelser.
Är det så dessutom så att man spelar trevlig, låtsas trevlig, ja då är det ju sju resor värre. Nu ska jag inte sätta mig på några höga hästar här (avskyr och är urdålig på att rida f.ö.[på hästar]), erkänner utan omsvep att också jag mången gång förfallit till trevlighetsspel. Lider av ett visst mått av typisk svensk konflikträdsla, det kan vara en orsak. Men det handlar också om en form av lättja; det är så mycket enklare att vada med i det allmänna trevlighetsträsket.
Jag skulle vilja byta ut adjektivet trevlig mot hygglig. Vanlig, simpel mänsklig hygglighet – se där ett riktigt högt ställt mål att sträva mot!
Och att aldrig spela förstås, att vara äkta, autentisk, så länge man orkar i alla fall…
Alternativ 2, spela Allan, är mer självklart negativt, inte minst för oss, intrimmade i den svenska kulturen. Att vara stöddig, skitviktig, skrytsam (den idiomatiska innebörd av uttrycket i fråga jag här åsyftar) är absolut förbjudet i det här (jävla) landet. (Det där sista var en ironisk släng mot alla jävla gnällspikar (SD:are, inte minst) som förtalar vårt kära mödernes/fädernesland. Visst, det finns massor av brister att reta sig på här, men på det stora hela är det väl ändå ett ganska lyckat evolutionärt, socialt experiment vi lever i, inte sant?)
Skridskoåkaren Jonny Nilsson dömdes en gång på 60-talet för brott mot spela Allan-förbudet. Han var superbra på 10.000 meter skridsko, och hade fräckheten att också säga det högt, att han var jäkligt bra alltså. Aja baja, så får man inte göra. Här ser man släktskapen mellan spela Allan-förbudet och den beramade Jantelagen; du ska inte tro du är nåt, inte sticka opp, etc.
Enligt min ringa mening skall var och en ha rätt att säga att man är bra på nåt – om man är tillfrågad, eller om den aktuella diskussionen motiverar ett dylikt omdöme, och om viss beprövad erfarenhet tyder på att det finns fog för det man säger. (Obs! Blanda inte ihop detta med någon som helst macho-attityd; finns få beteenden jag finner så löjliga som manlig uppblåsthet.)
Aternativ 3 däremot: Krocket, det är alla dar! Blott krocket alla dessa spetsspännande taktiska och tekniska egenskaper har! (om det tillåts mig att anspela en smula på Carl Jonas Loves krusbär…) Då avser jag främst disciplinerna Association Croquet (AC; engelsk krocket) och svensk krocket (med nationellt gällande regelverk, vitt skilt från s.k. vanlig trädgårdskrocket). Den tredje grenen, som faktiskt är den som utövas mest i såväl Sverige som världen i övrigt, alltså Golf Croquet (GC), eller golfkrocket, är enklare både taktiskt och tekniskt, jämfört med AC och svensk krocket, men likväl långt mer intressant än det simpla spelet golf.
I golf byter man klubba för olika slag, i krocket måste man kunna utföra ett mycket större antal skilda typer av slag med en enda klubba. I golf går allt ut på att förpassa en liten boll ner i ett hål. I krocket tillkommer en värld av taktiska överväganden, som handlar om hur du skall lägga upp ditt spel för att gynna dig själv, din partner (om det är fråga om dubbel) eller ditt lag (vid landskamper t.ex.) I golf ställs enbart krav på att den s.k. greenen är maximalt jämn med superkort gräs. I krocket (särskilt de internationella disciplinerna) krävs att hela banan har green-kvalitet. Det handlar om en verklig precisionssport; marginalen på båda sidorna klotet vid bågpassage är blott någon millimeter.
Sammanfattande råd till alla bloggläsare: Undvik i görligaste mån att spela trevlig, spela aldrig Allan, och ta alla förhandenvarande chanser till utvecklande krocketspel!
