På dagen för fem år sen, 19 december 2016, skrev jag följande i Dagonattboken från Stora Världsresan; Hilde och jag var inne på vår fjärde vecka med husbilen på Nya Zeeland:
Annat viktigt, föranlett av helt slumpmässigt besök i småstaden/samhället Foxton idag. Funderade lite på lunch eller åtminstone en kopp te, beslutade på sekunden att svänga in mot Foxton, på vinst och förlust. Det blev pizza, ”the best pizza in town” (because we’re the only one..). Vi hade sketakul medan vi väntade på pizzorna; telefonfotade osv. Efter måltiden (pizzorna var utmärkta, vegetariska, drack en Pepsi till!) konstaterade vi att detta var en fabulöst fascinerande liten by; den ena knepiga affären efter den andra. Indonesisk arty craft, second hand, antikviteter… you name it. En supergullig liten teater, en kyrka i samma stil, muralmålningar i mängd, bl.a. en som minde om en stor brand byn råkat ut för för ett antal år sen; kongenialt ankommen, så att säga, den söndervittrande målningen illustrerade dubbelt brandens förödande konsekvenser. Fotade vilt…
Funderade sen på vad man ska kalla den här typen av fotografering, den här icke så ovanliga foto-genren: Uddografering/uddografi? Retrografering/retrografi? Pittoreskografering/pittoreskografi? En närliggande genre är när man med förtjusning plåtar förfallande miljöer: bilskrotar, rivningskåkar, nedlagda butiker, etc. Dylik fotokonst har jag kommit att beteckna som ”estetiserande misärografier”; ett slags vällustigt vältrande i nedgången förgänglighet…
Alltihop påminner mig nu fem år senare om det där med att små förväntningar kan ge stora upplevelser. Likartade händelser som där i Foxton har jag njutit av förut; minns att jag skrev en liten essäistisk betraktelse över ämnet för många år sen, i samband med en resa till Australien. Det var så synnerligen oväntat det som hände, som en solstråle från en jämnmulen himmel… Låga eller inga förväntningar kan ibland blomma ut till något alldeles extra – och omvänt: stora förväntningar kan lätt bli till besvikelser.
Alldeles nyss studerade jag på nytt bilderna från Foxton; de ligger i ett album på Flickr. Var som att jag upptäckte lite nytt, fick lust att kommentera dem lite grand. Sagt och gjort; kommer här (som vanligt: högerklicka på bilderna för att se dem bättre, vid behov):
Som en kuliss till en vilda västern-film… inga hus bara fasader. 
Estetiskt tilltalande gatuklocka… 
Har ni sett en så utsökt plastigt ful pizzeria nån gång? 
Men pizzorna var utmärkta och vi hade hur småroligt som helst. Mr Pizza tog bilden. 
Kolla bara, vilken teater va! 
I en så här gullig liten kyrka kunde ju till och med en gammal hedning som jag tänka mig att gå på gudstjänst. 
Street art av hög klass; handlar om när stora delar av stan brann ner. 
Pietà… 
Här kan man köpa nya tyger… 
Allt kostar två dollar i den här butiken. 
Det här är ju så absolut rörande: handlar om mötet mellan européerna och maorierna. 
Riktigt så idylliskt var det nog oftast inte… 
Det lackade ju mot jul, och mitt i gatublåsten tronade detta julbarrträd, 
Har alltid gillat att fota skyltar av olika slag. 
Innanmätet i “Indo Art”-butiken, folkkonst (kitsch!?) från Indonesien. 
Målat i vattenlinjen. Men varför så minimala huvuden? 
Lokalinvånare; mysigt rulla en cigg tillsammans… 
En sån här Tarzans Jane-klänning skulle jag vilja att min tjej bär vid festliga tillfällen… 
Vad tusan är det här!? 
Vilket namn på en butik! “inte så sjaskigt”… och “upcycled” (betyder?), “preloved”, före detta älskad… 
65 NZ dollar för denna tjusiga komposition; skulle ha köpt!!! 
Hamburgare, smorgasbord chinese meal… Vad fan ingår egentligen i ett smorgasbord?
